Under det paraply som går under betäckningen, yttrandefriheten, vilket jag själv är av den bestämda uppfattningen om att det är inget som får ruckas på, så har jag då och då återkommit till frågan vilka krafter det är i vårt samhälle som vill ändra och som vill ha en grundlagsändring inom detta område.
När så den episka frågan har lyfts fram i diverse sammhang, inte minst på social media, där det allt som ofta inte handlar om hur högt i tak man gå för att i skrift eller i bild ge uttryck för sina åsikter, utan vad som mer ligger närmare sanningen i de här sammanhanget, så handlar det inte om hur mycket utrymme för vad som inom yttrandefrihetens ramar finns plats för, utan idag är allt istället mer koncentrerat till hur mycket det går att tämja på gränserna innan så att säga repet brister och går sönder.
Twitter har ibland kallats för denna tids största kloak. Idag förstår jag varför. För efter det att nyheten nått oss om att Sven Wollter har dött så dröjde det inte länge förrän de värsta avarterna av ett fullständigt besinningslöst beteende hos en del individer igår trädde fram, där de utan att skämmas för sig skrev de mest nedlåtande kommentarer kring Sven Wollter och om han som person. Tonläget var så av deprimerande art, att därför vill jag inte här återge vad det var som där skrevs.
Michael Pålsson har skrivit några bra ord om det här
När det gäller våra egna, individuella åsikter, har vi sällan några bekymmer med att försvara yttrandefriheten. Särskilt inte om det skulle vara våra egna åsikter som är i fara att begränsas. Däremot blir vi sällan lika upprörda över lite inskränkningar här och där i andras yttrandefrihet när deras åsikter går på tvärs med våra egna uppfattningar. https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/kronikor/112927-till-forsvar-for-yttrandefriheten/
