Från sovstad till… Det snackas om Vetlanda


Som jag i tidigare inlägg har varit inne på, så har det sällan hänt så dramatiska händelser att det har funnits nån anledning att skriva något om det. Visserligen hände det en hel del mycket förskräckliga saker i Vetlanda år 2018, då några personer blev mördade, samt att ett hyreshus, beläget i den centrala delen av stan brann ner, och det är illa nog när det händer sådana fruktansvärda händelser.

Men i övrigt har det hållit sig lugnt och stilla utan att det har hänt några minst sagt uppseendeväckande händelser, och som det därför har tilldragit sig den breda allmänhetens intresse kring vad som händer i småstaden Vetlanda.

Men det var då det, nu är det andra, helt andra tider som gäller.

Så här skriver Vetlanda-Posten om vad som hände i Vetlanda för några dagar sen.

Föräldern om rånet vid Illharjen: ”De sa att de skulle döda dem”

Vid 16-tiden i måndags kom samtalet. En förtvivlad dotter grät. De hade blivit knivrånade i skogen.
– Jag kastade mig in i bilen, berättar föräldern som fortfarande är tagen av händelsen i Illharjen.https://www.vetlandaposten.se/artikel/foraldern-om-ranet-vid-illharjen-de-sa-att-de-skulle-doda-dem

Vidare står följande att läsa i den artikeln.

”Det var en fin dag. Sex flickor i tolvårsåldern skulle överraska en av dem som fyllde år.

– De hade köpt lite godis och fika och slog sig ned för att ha en mysig stund.”

Den adekvata frågan och som det säkert är fler än jag och som man därför nu ställer sig är. Hur skall föräldrarna någonsin kunna garantera för sina stackars döttrar, och som alltså är i 12-årsåldern, att de aldrig mer ska behöva känna sig otrygga när de befinner sig någonstans utanför hemmets trygga väggar? Nej, det är praktiskt omöjligt eftet vad de nu har varit med om.

Och igår skrev lokaltidningen om ytterligare en, rent ut sagt makaber händelse som har inträffat. Denna gången i ett bostadsområde där det överlag är mest invandrare som bor.

Det var vid 16-tiden på torsdagseftermiddagen som boende i området Kantarellen hittade ett blodigt vildsvinshuvud ovanpå Koranen, islams heliga skrift https://www.vetlandaposten.se/artikel/koran-med-avhugget-vildsvinshuvud-vid-kantarellen-polisen-utreder-brott-man-blir-radd

En polisman som varit på plats och som tagit foto på det avhuggna vildsvinshuvudet, samt tagit det i beslag, tycks vara som han är tämligen övertygad om motivet till händelsen. Så här säger han, eller om det nu är en hon.

Han tolkar det själv som ett tydligt hot mot muslimer som bor i Kantarellen.

– Det finns inget annat sätt som man kan tolka det på. Jag har pratat med andra här i området och folk vågar inte gå ut ikväll. Man blir lite rädd och man vet inte om det kommer hända något mer.

När jag så för en stund skrev om det här på Twitter, och att det hade hänt i ett invandrartätt bostadsområde, så var det en person, och som själv är bosatt i Vetlanda, som blev, mer eller mindre skogstokig efter ha läst det jag skrev. Men det som gjorde han mest förbannad var att jag hade nämnt om att det här rör sig om ett område där de flesta som bor inte är av svensk härkomst.

Så det uttalande som polismannen hade gjort att det skulle röra sig om ett hot mot den muslimska befolkningen, det går naturligtsvis inte att avfärda som vore det rent nonsens, utan som säkert kan stämma.

En annan sak jag noterade var att, just den här personen som blev smått galen om det jag skrev, han har inte så mycket med ett ord nämnt om vare sig det som hände i Vetlanda den 3:e mars, än mindre har han kommenterat den så fruktansvärda händelser som de 12-åriga flickorna varit med om. Det har han som sagt inte nämnt ett ord om.

Så vad som nu kommer att hända inom den närmsta framtiden i Vetlanda, det är något man knappt ens tänka tanken på fullt ut. Men och om det nu skulle stanna vid som redan har hänt, utan att det inte trappas upp till ytterligare katastrofala nivåer och att det inte händer ännu värre saker än vad som redan har skett, då hoppas jag det hjälper att vi ber för den här staden. För mycket mer än så är det nog inte man kan göra i dagsläget.

Vad händer i Vetlanda?


I tron om att det som hände i Vetlanda den 3:e mars, inte skulle upprepa sig, så återgick snart de flesta Vetlanda bor till det man höll med innan det hade hänt. Det vill säga där man befann sig i ett tillstånd av i djup koma, fullständigt bortkopplade från allt vad sans och förnuft heter. The show most go on, som det heter. Och det är tydligen något man har tagit till sig om och som det tycks vara det som man vill sätta fokus på i den här stan.

Men och som det nu har visat sig så skulle det inte dröja allt för länge innan det så var dags igen.

Så här skriver Vetlanda-Posten om vad som igår hände.

Sex unga tjejer rånades av knivbeväpnade gärningsmän – hotades till livet för telefoner

På tisdagen blev sex unga tjejer rånade av två gärningsmän med kniv. Händelsen inträffade vid Illharjen och flera polispatruller letade efter gärningsmännen. De lyckades dock komma undan och befinner sig nu på fri fot. https://www.vetlandaposten.se/artikel/sex-unga-tjejer-ranades-av-knivbevapnade-garningsman-hotades-till-livet-for-telefoner

Själv har jag både förundrats och inte minst förargats över de reaktioner, och som tycks ha varit den gemensamma nämnaren hos många vetlandabor på senare tid. Och även om de inte gäller alla och envar som har gjort gemensam sak med de som, istället har visat sympati för brottsoffren, så har man vänt de ryggen, ensamma åt sitt eget ödes tragedi. Och det mesta som det har kommit att handla om, är hur synd det är om den man som högg mer 7 personer med kniv i Vetlanda den 3:e mars i år. För det är nämligen de som både syns och hörs mest, i den här stan. Inte minst i media.

I ett försök till att utmåla Vetlanda till en stad där man ytterligare vill spä på fördomarna om att det är en stad där högextrema grupp är på stark frammarsch, var Svt och gjorde ett reportage här, detta efter det att NMR hade anordnat en liten demonstration, centralt beläget i Vetlanda. Och det är alltså detta som nu en del personer har fått skrämselhicka av. En politiker vid namn, Aneth Amundsso, säger att hon känner stor oro för den senaste tidens utveckling i Vetlanda.https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/oro-nar-hogerextrema-grupper-ar-mer-synliga

Men så vad hände och vad har då hänt med de brottsoffer som råkade så illa ut den 3 mars? Jo, de hör man inte ord om i lokal media. För varför bry sig om de som har råkat riktigt illa ut, när det finns dem som man anser är i betydligt större behov av sympati.

Det här är, illharjen i Vetlanda. Ett fint litet naturreservat vi brukade gå till, men som det nu inte längre går att göra. För vem vågar sig dit nu efter det som hände igår då några tjejer blev mordhotade och rånade på sina mobiler? Vem?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vem är Daniel Berner?


Följande rader och som jag strax kommer att citera, stod häromdan att läsa om i lokaltidningen.

Försvarade afghaner – Daniel Berner fick fly hemmet från hot: ”Det är min plikt att fortsätta”

Och så det här.

När Daniel Berner som ordförande i föreningen Kvar i Vetlanda talade om ensamkommandes rädsla för hot efter knivattacken i Vetlanda blev han själv utsatt för både hat och hot.

Här länk till den artikeln. https://www.vetlandaposten.se/artikel/forsvarade-afghaner-daniel-berner-fick-fly-hemmet-fran-hot-det-ar-min-plikt-att-fortsatta

Det jag först av allt, och som jag noga vill understryka vikten av när något sånt här händer är att, det går inte nog att uttrycka den avsky och avståndstagande som både jag och fler med mig känner över de hot som har riktats mot, Daniel Berger, och hans familj, detta efter att han i media hade uttalat sig om att han inte kunde ha någon som helst förståelse för den ilska och förtvivlan många känner, och som han därför är rädd för att personer, i det här fallet övriga invandrare som bor i Vetlanda, men som inte har någon vidare koppling till gärningsmannen, skall råka illa ut, på grund av det illdåd han gjort sig skyldig till.

Själv tycker jag det var både klumpigt och olyckligt att, D B, uttalade sig på just det viset. Inte minst var det extra känsligt också av den främsta anledningen till att, innan vi som bor här i den här stan, hade hunnit smälta och ta in vad som hade hänt, så gjorde han alltså detta uttalande, där han, och som man lätt får intryck av vad han menade, att den oro han känner för att hans vänner från Afghanistan, eventuellt skulle råka illa ut, den oron är också något vi måste ställa, och som står i bjärt kontrast till den oro och ängslan han känner kring när det gäller övriga Vetlandabor, för när det alla oss andra, så har han inte med ett ord nämnt den oro och fruktan många känner inom sig efter vad som hände i Vetlanda den 3:e mars.

Och det tycker jag är mycket märkligt. Varför nämns det inget om dem i det här sammanhanget? Eller är det kanske som så att är man av svensk etnicitet, då räknas man inte med, utan istället och vad som händer är att man betraktas som vore man en främling, detta i sitt eget land, där man både blev född och växte upp.

Var nånstans finns logiken i det resonemanget?

Men nu är detta inte på något sätt en ny företeelse, gällande den samhällsutveckling som har skett på senare år. För där man hade förväntat sig och som det borde ligga till att vara, om de eller den brottsoffer som har råkat illa ut, och som en självklar följd av där man har råkar illa ut, får allt tänkbart stöd och vård från samhällets sida som det står i dens makt att bidra med, så är det tydligt att det har skett ett paradimskifte i samhället kring vem det är som det faktum egentligen är offer och vem som inte är det.

Dessvärre är det här ett synsätt som även har kommit att sätta prägel på svenskt rättsväsende på senare år. Är det kanske till och med inte så illa ställt att det är en ny praxis som nu gör sig gällande för rättssystemet, där man, så att säga, byter plats på förövare och brottsoffer? Men vad händer och vad får det då för följder, inte minst på¨sikt, för rättvisan när urholkas på det här viset? Och som allmänheten känner att man inte har något förtroende för.

Och om det nu är så att, vilket det idag känns som om det är åt det hållet idag vindarna blåser, där rättsväsendet misslyckas med det de finns till för, att skipa rättvisa, vem är då den som dömer den som har tagit lagen i egna händer?

Imorgon är det en annan dag – Vi glömmer inte vad som hände i Vetlanda


Men det är inte vilken dag som helst det handlar om. För i morgon är det på dagen två veckor sedan det så fruktansvärda inträffade i, lilla Vetlanda, för den är inte så stor den här staden, då 7 personer blev allvarligt skadade av den man som, helt oprovocerat gick till angrepp mot dem med kniv i högsta hugg.

Självklart blev vi som är bosatta här, som en direkt konsekvens av vad som hade hänt, mer eller mindre lamslagna av skräck när vi fick reda på vad som hade hänt. Till idags datum råder det inget som helst tvivel om att, och som jag skulle vilja påstå, att det är en chockartad stämning som fortfarande råder bland de flesta Vetlandaborna.

Så sent som idag var Sveriges Radio på plats där man i den centrala delen av stan gjorde ett reportage från Vetlanda.Programmet i sin helhet kan du lyssna på via den här länken. https://sverigesradio.se/avsnitt/1689042?fbclid=IwAR2gUWts1IhPDD_VmacDrWrCkbcosh344MAU-Px0aBwClKS9pQ0X_V8k4W8

Här några reaktioner från några Vetlandabor.

 Det är lite overkligt och skrämmande, jag känner att vi är en stad som får hålla ihop nu, säger Maria Jensmark.

– Det är fruktansvärt att det händer så nära inpå, det kan så klart lika gärna hända här som i en storstad, men när det kommer så nära så blir det på ett annat sätt och det är fruktansvärt, säger Ulrika Lövfors.

jhttps://www.vetlandaposten.se/artikel/vetlandaborna-dagen-efter-vansinnesdadet-kande-en-tomhet-nar-jag-vaknade-imorse

Det här är ett öppet och tydligt sår som behöver läkas, men det kommer att ta tid.

Och så här skrev, en kvinna, i den grupp jag hade startat på Facebook, den 3:e mars. Det här är vad hon skrev för bara en liten stund sen. Men vem är den som finns och som tar hennes rädsla på absolut största allvar?


Jag vågar inte gå på stationen om kvällarna, droger och alkohol folk som har kniv och är traumatiserade, livsfarligt gör det måste vara bevakning hela tiden, folk är inte trygga. Blev själv drabbad av en galen utlänning i mitt hem. Alltid varit ett bottenskrap i Vetlanda med alkisar och tvivelaktiga människor. I det gamla stationshuset var det spyor och allt möjligt det låstes igen för allmänheten. Likaså Bibliotekets toaletter är ofta igenbommade. Gick in med en alkis på biblioteket en gång för att jag hoppades ordningsvakter ta han, inget hände, typiskt Vetlanda. Tar man inte tag i problemen kommer fler hemskheter hända här tyvärr 🥲

Idag blev jag intervjuad av en journalist.


För en stund hade jag ett längre telefonsamtal från en journalist, och som jag blev uppringd av. Tidningen som journalisten i fråga arbetar hos heter: Vetlanda-Posten.

Det var som sagt ett långt telefonsamtal vi hade med varann, där det i huvudsak kom att handla om den grupp jag startat på Facebook, och som ni kan hitta via den här länken. https://www.facebook.com/groups/740405103296989

Och där hon ville att jag mer utförligt förklarade för henne var som är själva syftet med att jag drog igång den gruppen och vad som är meningen med den. Men och som hon också ville ha svar på, var vad som är tanken med den namninsamling, och som jag har valt att kalla. Vi som vill bo i ett tryggt Vetlanda – Nu kräver vi ansvar från våra politiker. Här länk till den namninsamlingen. https://www.skrivunder.com/vi_som_vill_bo_i_ett_tryggt_vetlanda_-_nu_kraver_vi_ansvar_fran_vara_politiker?fbclid=IwAR2JbAvSjGN_ff3dAM4Gw2t2n2If5Q9vLODxaFQFgqmG8I65cPKOSR884f8

I skrivande stund är det hitills 132 personer som har skrivit på, men som vi hoppas på snart ska bli fler som har skrivit under på.

Det känns naturligtsvis uppmuntrade när man på det här viset blir uppmärksammad från media, och som i det här fallet rör sig om lokalpressen, och som nu ville ställa några frågor till mig.

Så förhoppningsvis kommer det nu fram på ett i allt rätt och korrekt sätt det jag sa till henne under den här intervjun, och att det inte vinklas i endera riktning och som jag själv sen inte känner igen i vad jag har sagt, när det sen kommer i tryck.

Men och som många har haft bitter erfarenhet av i samband med att man har varit i kontakt med just journalister, så är det inte alltid det man själv hade önskat och som sen har kommit fram av vad det var man själv ville ha sagt. Utan istället och vad som ofta så olyckligt har hänt, så har man från journalister sida, både vinklat och vrängt på vad det var man verkligen ville ha sagt till så att man knappt känner igen vad det var man verkligen ville få fram.

Därför är nu min förhoppning att det här faller väl ut, och att inget läggs till av vad jag inte har sagt. Men jag upplevde ändå att det var ett bra, positivt och förtroligt samtal vi hade idag under den här intervjun, med varann. Se får vi se vad som händer när det sen kommer i tryck.