Den stora skillnaden mellan social media.


Det som jag vid flertal tillfällen har lagt märke till gällande vilken skillnad det är när man skriver om saker och ting, inte minst rörande min hälsa, så när jag då jämför med den respons jag fått på Twitter, jämfört med liknande inlägg som jag delat på Facebook, så har jag ibland blivit nästintill förbluffad över hur markant stor skillnad det är dem emellan.

För där och som det som så ofta har hänt, där jag inte bara har fått positiv respons utan även minst lika av stark och upplyftande uppmuntran på Twitter, så ser det allt som ofta ut på ett helt annat sätt och vad som brukar hända när jag delat liknande inlägg på Facebook. Så här vill jag därför ge ett exempel på hur det kan se ut.

Så här skrev jag för några dagar sen på Facebook.

Så här den första veckan efter operationen i torsdags får jag enligt läkaren som utförde operationen inte röra på mig så många meter i taget.. Känns sådär. På det inlägget blev det inte heller så många reaktioner. Noga räknat rörde det sig om 5 personer som hade orkar att drista sig till att klicka på gilla-knappen. Inte illa. Å andra sidan är de som inte har hört av sig via telefonsamtal ännu färre till antalet.

Så ni som nu läser det här inlägget, ni förstår säkert att jag har ett och annat att fundera på framöver, inte minst vem som är de mest sanna och genuina vänner jag har och som jag sätter störst värde på.

Dagliga rutiner var det nån som sa.


In i det längsta har vi, det vill säga jag och min fru, gjort försök för att leva ett så drägligt liv, så mycker det kommer an på oss själva till vad som nu är möjligt för det.. Men allteftersom tiden har gått utan någon som helst ljus i sikte, vilket alltmer har låst fast oss i ett mönster där det går allt längre tid mellan att vi har haft något socialt umgänge med vänner och släktingar, så hur påfrestande det än är med att leva som vi nu gör med minimal kontakt med omvärlden, så känns det ändå som att vi inte har så mycket val än att leva som vi nu gör.

Något som vi hela tiden försöker intala oss är att ändå, mitt upp i allt det här eländet, försöka hitta något som åtminstone påminner oss om att leva ett någorlunda drägligt liv, med allt från vad det innebär med dagliga rutiner, till där vi hela tiden anpassar oss efter de regler och förordningar som ständigt gör oss påminda om vad det är som faktiskt gäller för oss alla i den här svåra tiden och som vi behöver ta hänsyn till, inte bara för vår egen del utan också för alla andras del.

Men som för att ta ett exempel, så har vi numera helt upphört med att handla våra inköp till veckans mat på plats, det beställer vi nu på deras hemsida, vilket de inte tar någon extra avgift för för den servicen. De senaste gånger vi har gjort det så har det dessutom fungerat helt utan några som helst problem, allt vi har beställt har funnits med i matkassarna, och det ska de ha beröm för på ICA Maxi.

Men lätt är det inte, men vem har å andra sidan sagt att det skulle vara lätt?

Men ibland händer det ändå att livet visar upp sig från sin ljusa sida. Det jag syftar på var att vi så sent som förra fredan var hembjudna till min dotter och hennes familj på halloweenfest, då vi också fick glädjen att träffa min yngre dotter som med sina två små barn var på besök. Så det blev en rakt igenom mycket lyckad dag där det inte bara bjöds på mycket god mat, utan framförallt där vi hade några riktigt trivsamma och roliga timmar tillsammans. Och minnet från den dagen är något jag bär med mig för lång tid framöver.