Varför sova bort sitt liv när det ändå har så mycket kvar att ge?


För det mesta sitter jag uppe till sent på kvällarna. Det är inte sällan uret har tickat upp emot tolvslaget, ibland blir det ännu senare innan jag väl har gått och lagt mig. Det som då ofta har hänt, även fast det känns som att jag skulle kunna somna innan jag knappt hunnit ner huvudet på kudden, är att jag ligger sömnlös ett bra tag innan jag väl har somnat. För ju mer tröttare jag har känt mig, desto svårare har det varit för mig att få den sömn man så väl behöver för att känns sig någorlunda utvilad när jag sen vaknar upp på morgonen.

Ibland har det till och med hänt att jag varit så trött redan vid 8-tiden på kvällen att det känts som att jag knappt håller ihop av trötthet där jag halvligger i soffan och glor på nåt Tv-program. Men ändå går jag inte och lägger mig, utan istället är det precis som jag väntar på att det skall gå över, så där liksom att det skulle gå över av sig själv, och ibland gör det det också.

Varför gör jag då så mot mig själv? Men tro det eller så finns det, trots hur dumdristigt det än må vara att jag beter mig på det sättet en förklaring, åtminstone hur jag ser på saken.

Exakt hur mycket timmar en person i genomsnitt befinner i ett sovande tillstånd under dygnets 24 timmar, under sin livstid, är inget jag har nån statistik på, men som väl är där jag inte vet och känner till precis allt, om hur det fungerar med både det ena och det andra som rör våra liv,så finns det alltid någon annan som vet mer än vad jag själv vet, och som därför kan bidra med sina kunskaper om det man själv inte kände till. I just det specifika avseendet, så trots att det finns hur mycket skräp som helst på Internet, så finns det också en hel del av det som är positivt med det och som vi kan ha nytta av, och som är värt att ta vara på för att på ytterligare sätt både fördjupa och berika våra kunskaper inom ett visst område som vi är intresserade av. Säg den människa som någonsin blir fullärd, sett genom ett helt liv.

I en artikel skriven av en man vid man, Ingmar Skoog, så skriver han följande.

”Det är antagligen ingen slump att de flesta levande varelser behöver sömn. Trots att vi tillbringar närmare en tredjedel av våra liv sovande (dvs cirka 25 år!) har kunskapen om sömnens betydelse länge varit ganska liten.” https://www.senioren.se/expert/halsoexperten-det-ar-inte-sloseri-att-sova/

Mitt sätt att resonera kring just det här med varför jag inte då går och lägger mig när jag känner mig trött, det kan bäst sammanfattas med att jag anser att, med tanke på hur mycket timmar som vi under vårt liv är tilbringade i sömn, vilket alltså rör sig om åtskilliga timmar, så varför inte då försöka suga ut så mycket det går av de timmar när man ändå är vaken och på ett någorlunda hänger ihop på ett hyfsat sätt? Varför liksom slösa bort så många timmar på sömn när livet ändå är så kort som det är för oss människor? Är väl i stora drag så jag har tänkt och resonerat kring det här.

Men nu citerar jag återigen, Ingmar Skoog.

Lika viktigt som träning

”Det är inte slöseri att sova. Att förbättra sin sömn kan vara lika viktigt som att träna sin fysik och sin hjärna och att äta nyttigt. Alltså ytterligare en sak man kan göra för att förbättra sin fysiska och psykiska hälsa.”

Jag har lite jag behöver fundera på tror jag. För oavsett hur mycket jag tänker och resonerar fram och tillbaka för att hitta en ursäkt där jag försvarar mitt, rätt så destruktiva beteende, till och vad som jag har velat menat på, rätten till att bestämma över min både kropp och vilja, så vore det naturligtsvis idiotiskt av mig att till varje pris försvara något som det de facto inte ens håller mot bättre vetande. Eller hur? Men ändå är det precis det jag har gjort.

I den källaren finns det inget ljus.


När man väl nån gång har varit med om när man liksom dras ner på mot bottens djup, där det enda som man ser är mörker utan att det lyser upp nånstans och som visar vart vägen ska gå som leder en ur det mörkret, så är det frågan om där det rör sig om dagar, veckor, månader, ja, till och med kanske upp till flera år innan man åter har hamnat där igen.

Det är märkligt det där hur saker och ting och som man tidigare har gått igenom i sitt liv så gärna vill återvända och komma tillbaka till en igen. Det är som när man kastar iväg en boomerang, den kommer alltid tillbaka i retur, det förutsatt man inte är rakt igenom usel på att hantera hur det ska gå till när man kastat iväg den.

Så det som hände mig inatt kom kanske inte som nån direkt överraskning för mig vad som då hände. Jag hade precis tittat färdigt på en film, det var Gudfadern, och som gick på Tv12. Den slutade rätt sent, klockan var strax efter 00:35 när filmen var slut. Det var ungefär just då som jag då drabbades av en gastkramande panikångest, och som sen så höll det på så en stund fram till att jag hade gått och lagt mig i vår säng.

Ibland har jag känt som att det liksom har smygit sig på när jag varit på väg att sjunka mot botten, men så var det inte den här gången. Den här gången slog det till med en sådan kraft att för en stund kändes det som att, och som jag tänkte, nu är jag på väg att förlora förståndet. Men om det nu skulle finnas något positivt med om något sådant skulle inträffa, så är det i så fall att man inte vet och är själv medveten om när det händer. Plötsligt så händer det bara!

Igår läste jag om att det i Stockholmsregionen, där har man haft 0 soltimmar fram tills igår i december. Men faktum är att där vi är bosatta, i de mörka skogarna i Småland, så har det varit minst sagt sparsamt med den stund då de det har behagat för solen att titta fram genom de förtäckta och så mörka molnen även här. Och inte ser det så mycket bättre ut på sikt heller. Tvärtom. För som när jag igår tittade på 10-dygnsprognos för hur vädret kommer att se ut för ett bra tag framöver, så ser det inte bättre ut än att det här är något som vi får dras med.

Så självklart är det ofrånkomligt att för eller senare så sätter sig det på ens humör och hur man mår, konstigt vore det väl annars? Men det är naturligtvis inte hela förklaringen till att jag nu mår som jag gör, det vore en allt för enkel och simpel förklaring till det hela.