När livet vänder åter.


Efter en längre tids turbulens, vilket och som de flesta vid det här laget känner till som har följt min resa, sen efter det att jag den 11 augusti fick beskedet om att jag hade drabbats av hudcancer, eller som det på fackspråk heter: malignt melanom, så talar vi alltså om en period som har sträckt sig mer än 3 månader tillbaka i tiden, men där jag gudskelov för nån vecka sen fick det så positiva beskedet att jag numera är friskförklarad, vilket jag inte nog kan uttrycka min tacksamhet för. Men när och vad det beträffar känslan av att jag äntligen kan andas ut, så visst känns det idag klart mycket bättre mot vad det sen tidigare har gjort, men det viktigaste är ändå känslan av det det nu är på väg att gå åt rätt håll.

Livet är sannerligen inget man kan ta för givet.

Hur som helst så är känslan alltmer nu den och mer påtaglig, att jag sakta men säkert är på god väg att återhämta mig från den tid som har varit, inte minst och vad som gäller för min mentala hälsa. För idag känns det som att jag har en helt annan tillförsikt mot vad jag tidigare har haft, gällande om att ha gott hopp om de resterande dagarna i mitt liv, och om den tid som nu ligger framför.