Gudstro blandat med tvivel.


På Twitter skriver jag, till skillnad mot vad jag gör här, ofta flertal inlägg per dag. Ibland blir det fler, medans det vissa andra dagar blir det färre inlägg från min sida som publiceras där. En av de saker som jag uppskattar mest med just Twitter är den respons och de allt som ofta direkta svar jag får på de inlägg jag där delar. På just det viset är Twitter överlägset Facebook, vilket jag för övrigt avslutade och tog bort för några dagar sen. För och som när det gällde just nämnda Facebook, så när man där skrev om något som låg på det lite mer djupare planet, så var det högst sällan att det var nån som tog någon som helst notis om vad det nu var för något man där hade delat med sig av. På sin höjd om man hade lite tur var det nån som hade orkat att klicka på den banala gilla-knappen, vilket det är många som gör av gammal trogen vana.

Igår delade jag med mig av några tankar som rör och handlar om den tro jag har, på Twitter. Där skrev jag följande och som jag även vill dela med mig av i det här inlägget.

För några år sen hade jag ett aktivt böneliv, det gick sällan mer än någon dag emellan utan att jag inte bad. Men sen efter det att flertal personer jag kände hade dött i cancer blev jag alltmer undrande varför Gud så sällan svarade på våra böner. Till slut kom tvivlen. Här måste det även tilläggas att det var inte bara av den anledningen som tvivlen fick ett alltmer starkare grepp i min gudstro. Det fanns fler anledningar.

Men det som jag också här idag vill tillägga, för att så att säga gå lite djupare in i ämnet, så att när och som jag nu skriver om där tvivlen kom in i bilden, vilket kan innebära att sikten inte blir så lite grumlig framför sig, varpå man riskerar att helt tappa färdriktningen mot det mål man rör sig, för vem vet att helt inte villa bort sig när man befinner sig i en tät dimma, utan några som helst preferenser till var man befinner sig under resans gång? Så medans det finns många andra som likt mig själv är troende, men som när det kommer till frågorna om tro och tvivel, vilket i sig kan vara nog så komplicerat att få rätt ordning på, så tillhör jag inte den skara av troende, och som jag vet att många gör, kanske till och med de flesta? Att istället för att man kringgår problemet, vilket kan ta sig uttryck på alla möjliga tänkbara och otänkbara sätt, så har jag aldrig valt den enkla vägen genom att som många gör, att likt strutsen stoppar man ner huvudet i sanden och så hoppas man på att det som fick en att undfly en viss typ av problematik, det ska liksom på nåt övernaturligt sätt lösa sig av sig själv.

Men som sagt, själv fungerar jag inte på det viset. Det krävs ingen specialist för att man ska klara av att vandra på den smala vägen. Än mindre krävs det att man är en fullärd teolog, men som kanske mer än någon annan är det just dessa teologer som tycks ha som nån slags gammal vana, att istället för att de visar på att det finns en framkomlig väg när man har snott in sig bland frågor som rör just frågorna kring, tro och tvivel, så och som det så ofta har vistat sig varit nog så svårt att få den dimma som har tätnat ihop sig på insidan av en, så inte är det så mycket mer som har klarnat när man har frågat dem om råd och vägledning.

Kyrka inifrån – En fråga inte bara för teologer.


Om man nån gång skulle ha turen på sin sida att man åtminstone får gå in och titta och se sig om i någon av våra så fina kyrkor som finns beläget i det här landet, så är det måhända inte den saligaste känsla som det går att uppbringa på insidan när man på tu man hand har satt ner sin fot där, men då har man i alla fall varit där. Men låt oss ponera att man åter inom kort öppnar upp våra kyrkor och kapell igen för visst antal besökare som tillåts fira gudstjänst tillsammans, låt oss säga att det rör sig om cirka 15 personer som får tillträde? Då finns det en fråga som jag tycker är mycket intressant, och som det inte endast är teologer förunnat att ge nåt svar på, men som i övrigt är få tycks som om det är vågar ställa rakt upp och ner, olch den lyder på följande sätt.

Är inte kyrkan då i första hand Guds verk? Det vill säga att det är Gud som i första hand håller sin vakande och beskyddande hand kring det som är uppbyggt i hans namn. Nu är jag själv inte teologiskt skolad, så att så vidare lärd inom det teologiska gebitet är jag av förklarliga skäl inte, men fråga är om man verkligen behöver vara det för att man på så vis ska ha en klarare och mer djupare förståelse kunskap om vem Gud är?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA