När jag tänker tillbaka på min barndom.


Av alla de sånger som har skrivits av, Björn Afzelius, så finns det särskilt en låt i hans sångskatt som är mycket speciell och som jag högaktar på ett mycket speciellt sätt. Den låt det handlar om är: Ikaros.

Ingen annan låt bland alla de övriga låtar av andra artister som har producerats, från nån av alla de mest fantastiska låtmakare som finns och som har gjort sig ett namn inom musikhistorien, och som jag har lyssnat till genom åren, är jag så mycket identifierad med som just texten till Ikaros, gällande de upplevelser och händelser som kom att hända under mina uppväxt år. Och just de här orden, och som jag här kommer att citera, är ord som på ett minst sagt påtagligt sätt beskriver hurdan min egen uppväxt var. Texten till den är så precis och konkret att det nästan känns kusligt.

När jag tänker tilbaka på min barndom
Ser jag skräckbilder tydligast av allt.
Ja, dom gånger dom skrämde eller slog mej
är dom minnen som hårdast sitter fast.
För som barn tar man kärleken för given; Allting annat är mot ens natur.https://www.songtexte.com/songtext/bjorn-afzelius/ikaros-3d74d13.html

I söndags skrev jag ett längre inlägg på Twitter, där orden inte kanske höll bästa grammatiska kvalité på innehållet i det jag då skrev, man har ju sina brister. Men med tanke på hur det togs emot, vilket var mer än vad jag kunde drömma om, kring vad det kunde tänkas bli för reaktioner och vad som skulle hända, så har jag inte fått något annat än positiva reaktioner på det. Men att jag skulle få så mycket positiv respons av de mest vänliga och uppmuntrande kommentarer och som jag har fått, det var mer än vad jag hade räknat med hur det skulle bli, och vad som det visat sig skulle att komma ur det hela.

För när man skriver och lämnar ut sig på det sätt som jag nu hade gjort, fullständigt avskalat från tomma ord och meningslösa floskler, där jag osentimentalt återgav de minnen jag har kvar från mina uppväxtår, vilket naturligtsvis kom att sätta prägel på mig, till att bli och utvecklas till den person jag identifierar mig i att jag idag är, så vet man inte som sagt hur det kommer att tas emot, än mindre vad det kommer att landa i, när man skriver om sådana här personliga saker på social media.

Men det här föll ju som sagt väl ut.

Jag är trött.


På senare tid har jag känt mig inte så lite trött och sliten, vilket har fått mig att fundera lite extra kring en del saker och som jag tror kan hänga samman med varför jag känner mig så trött som jag gör.

Och en av orsakerna till det, det är jag tämligen säker på vad det beror på. Nämligen följande.

Under en längre tid och som sträcker sig en bra bit tillbaka i tiden, så är det inte få timmar det rört sig om som jag dagligen lagt ner på vad som skrivs om på social media. I synnerhet gäller det här för de timmar jag dagligdags hängt med i det flöde som det skrivs om på Twitter. Men nu känner jag att om jag inte drar ner på det här, rent ut sagt vansinniga tempot,då ligger jag nog snart under jord, för det är ungefär så som det känns nu, och det är väl inte riktigt meningen med att det skall behöva gå så långt.

Och detsamma gäller även för mitt skrivande, här på min blogg. Så glöm och dra ett sträck över vad jag tidigare har skrivit om att det varje ny dag ploppar upp dagsfärska blogginlägg här, för det har jag insett att det orkar jag helt enkelt inte med.

Om yttrandefriheten kan bli en belastning för det fria ordet så…


Under det paraply som går under betäckningen, yttrandefriheten, vilket jag själv är av den bestämda uppfattningen om att det är inget som får ruckas på, så har jag då och då återkommit till frågan vilka krafter det är i vårt samhälle som vill ändra och som vill ha en grundlagsändring inom detta område.

När så den episka frågan har lyfts fram i diverse sammhang, inte minst på social media, där det allt som ofta inte handlar om hur högt i tak man gå för att i skrift eller i bild ge uttryck för sina åsikter, utan vad som mer ligger närmare sanningen i de här sammanhanget, så handlar det inte om hur mycket utrymme för vad som inom yttrandefrihetens ramar finns plats för, utan idag är allt istället mer koncentrerat till hur mycket det går att tämja på gränserna innan så att säga repet brister och går sönder.

Twitter har ibland kallats för denna tids största kloak. Idag förstår jag varför. För efter det att nyheten nått oss om att Sven Wollter har dött så dröjde det inte länge förrän de värsta avarterna av ett fullständigt besinningslöst beteende hos en del individer igår trädde fram, där de utan att skämmas för sig skrev de mest nedlåtande kommentarer kring Sven Wollter och om han som person. Tonläget var så av deprimerande art, att därför vill jag inte här återge vad det var som där skrevs.

Michael Pålsson har skrivit några bra ord om det här

 När det gäller våra egna, individuella åsikter, har vi sällan några bekymmer med att försvara yttrandefriheten. Särskilt inte om det skulle vara våra egna åsikter som är i fara att begränsas. Däremot blir vi sällan lika upprörda över lite inskränkningar här och där i andras yttrandefrihet när deras åsikter går på tvärs med våra egna uppfattningar. https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/kronikor/112927-till-forsvar-for-yttrandefriheten/