Det händer i vår tid – Eller som när förnuftet byttes ut mot dårskap.


Men att det överhuvudtaget är möjligt att det finns nån som bara kan komma på en sån här konstig, nej, snarare en idiotisk idé, det är något som åtminstone övergår mitt förstånd till att försöka förstå mig på det. Men det är ju jag det. Könsbyte från 12 år alltså. Men med tanke på att allt det som man förr i tiden menade och avsåg med vad som menades på att räknas som sunt förnuft, så är det något som i vår moderna tid inte menat till att vara något annat än som numera är förlegat, det tankesättet, allt enligt postmodernismens profeter och förkunnare som frimodigt basunerar och tar för sig, i denna så kallade upplysta, moderna tid.

Och om det var något som rörde ett visst ämne som man ansåg vara så självklart att det inte ens fanns någon anledning att ifrågasätta, så har det i vår tid istället bytts ut till, att om det finns något som man kan hitta på och som man därför tycker bör ifrågasättas, så finns det enligt deras mening inget som är så självklart att det av just den anledningen inte är fullt så självklart som man först hade kunnat tro att det är. Och det som igår i ett visst avseende menades på att vara sanning, det har efter bara några timmar förbytts ut till att det ska förstås och uppfattas som något helt annat.

Bild

De dagar då man helst vill ligga kvar i sängen.


Det börjr bli rätt vanligt nu vid det här laget då man inte känner sig så vidare inspirerad att kliva ur sängen på morgonen. Men för att man inte helt ska gå under när känslan av apati har trängt sig på, och allt inom känns som att det kvittar, så finns det säkert en och annan som känner sig i det jag här beskriver, i vad som gärna för över tankarna till ett meningslöst liv utan något större innehåll.

Det gäller att man inte ger upp och i förtid kastar in handduken.

På Twitter var det nån som skrev. ” Längtan efter allt som inte går”. Eftersom det nu stod så men inget mer, så är det svårt att veta exakt vad det var den personen avsåg med just de orden, men det vi med all säkerhet kan veta är att vi alla har en längtan inom oss som sträcker sig bort från vårt liv där vår tillvaro liksom går upp i rök utan med någon som helst mening och syfte, till där vi har funnit just vår specifika plats och mening med livet.

Till skillnad mot nihilismens ståndpunkt, vars teori bygger på att vår existens, våra liv, inte är tänkta och menade efter att levas efter som att det inte finns någon objektiv sanning, vilket på senare år har fått en alltmer framflyttad position i samhällsdebatten, detta under de tankar och idéer i vad som kallas för, postmodernism, så är det för mig inte något jag varken kan eller vill stryka under på att det är en sanning som gäller för mig, det av den enkla anledningen att det är inget jag kan ställa upp på. Dessutom strider det och står i bjärt kontrast till den livsåskådning som min tro bygger på.

För och om det nu hade varit sant det nihilismens förespråkare talar för, att i princip är det helt meninglöst med vår tillvaro att vi överhuvudtaget finns till, då man kan lika gärna utifrån det synsättet ge sig ut skogen och proppa magen full med giftig svamp, eller så hittar man på andra vägar där man på möjligaste bortkastade tid lever sitt liv på det mest absolut destruktiva sätt.

Men det här är ett outtömligt ämne och som jag säkert lär återvända till att skriva mer om i framtida inlägg här.