Vad är meningen med lidande?


Här inleder jag det här inlägget med ett citat av, Friedrich Nietzche. Hyfsad känd filosof.

”Människan, det modigaste av djur och van vid lidande, förkastar inte lidandet som sådant; han önskar det, söker det, förutsatt att han visas en mening för det, ett syfte med lidande. Det meningslösa lidandet, inte lidandet själv, är förbannelsen som hittills legat över mänskligheten.” Friedrich Nietzsche, ”Om moralens härstamning” (1887)

Men om det nu är som så att det skulle finnas någon som helst mening lidande, så är det i så fall inget som jag har kommit fram till till dags datum med vad det skulle kunna tänkas finnas vara för mening med det. Men och som det är just med livet, så är det inget som nån kommer undan med under livsresans gång med att där man själv nån gång inte bli drabbad av de mest groteska motgångar som livet har att bjuda på. För om det inte nån gång har fallit sig på så vis att man inte nån gång på något sätt har blivit drabbad av vad som har åsamkat en svårare eller lägre form av lidande på skalan 1-10, så vem är den som tror att hela ens liv skulle rulla på som på räls utan att man inte av nån anledning har blivit svedd och prövad av olika slag av lidande?

När det sen gäller devisen och som det finns de som menar på att, genom smärta och lidande så kommer man ur det starkare mot hur man tidigare var som människa, så är det inget jag låter stå helt oemotsagt, liksom som vore det att det skulle stå och menas som att det var en obestridlig sanning, fast förankrat i våra medvetande och sinnen, liksom det var inhuggit i sten.

Men eftersom frågan kring vad som är meningen med lidande är så djupt komplicerad som den är, vilket knappast ryms inom ett blogginlägg att skriva ner på, så lär jag nog få återkomma i detta så svåra ämnet.

Men och som jag också vill tillägga i slutet av det här inlägget och som jag vill lägga extra tonvikt vid är, att detta skall inte för den skull uppfattas som att jag är nån försvarare av, nihilism, vilket vars fåfängliga tankar bygger på, existens utan någon som helst mening, och där som man har sopat banan med allt vad moraliska värden heter och vad det står för, så är det något som för mig är helt främmande att ens ägna en tanke åt till den riktingen.

De dagar då man helst vill ligga kvar i sängen.


Det börjr bli rätt vanligt nu vid det här laget då man inte känner sig så vidare inspirerad att kliva ur sängen på morgonen. Men för att man inte helt ska gå under när känslan av apati har trängt sig på, och allt inom känns som att det kvittar, så finns det säkert en och annan som känner sig i det jag här beskriver, i vad som gärna för över tankarna till ett meningslöst liv utan något större innehåll.

Det gäller att man inte ger upp och i förtid kastar in handduken.

På Twitter var det nån som skrev. ” Längtan efter allt som inte går”. Eftersom det nu stod så men inget mer, så är det svårt att veta exakt vad det var den personen avsåg med just de orden, men det vi med all säkerhet kan veta är att vi alla har en längtan inom oss som sträcker sig bort från vårt liv där vår tillvaro liksom går upp i rök utan med någon som helst mening och syfte, till där vi har funnit just vår specifika plats och mening med livet.

Till skillnad mot nihilismens ståndpunkt, vars teori bygger på att vår existens, våra liv, inte är tänkta och menade efter att levas efter som att det inte finns någon objektiv sanning, vilket på senare år har fått en alltmer framflyttad position i samhällsdebatten, detta under de tankar och idéer i vad som kallas för, postmodernism, så är det för mig inte något jag varken kan eller vill stryka under på att det är en sanning som gäller för mig, det av den enkla anledningen att det är inget jag kan ställa upp på. Dessutom strider det och står i bjärt kontrast till den livsåskådning som min tro bygger på.

För och om det nu hade varit sant det nihilismens förespråkare talar för, att i princip är det helt meninglöst med vår tillvaro att vi överhuvudtaget finns till, då man kan lika gärna utifrån det synsättet ge sig ut skogen och proppa magen full med giftig svamp, eller så hittar man på andra vägar där man på möjligaste bortkastade tid lever sitt liv på det mest absolut destruktiva sätt.

Men det här är ett outtömligt ämne och som jag säkert lär återvända till att skriva mer om i framtida inlägg här.