För dem står sanningen inte högt i tak.


Inom kristenheten finns det en konsensuskultur som stavas. ” Du skall inte döma”.

Något som jag själv har varit med om, vilket har fört med sig att jag inte bara har blivit utstött ifrån kristna kretsar, utan just därför för att jag har haft så svårt att hålla tyst när jag har påpekat ogentligheter som jag ansett inte höra hemma inom kyrkans väggar, så har jag därför upplevts som en mycket enerverande och minst sagt en obekväm person att ha att göra med, så och som just därför har man ansett jag måste tystas ner. Och det kan ske med de mest sostifikerade medel.

Mig veterligen finns det ingen annan stans där man så till den grad håller varann bakom ryggen så mycket som inom just de här sammanhangen. Därför var det föga förvånande att det dröjde så länge som det gjorde innan samtliga kort hade lagts på bordet kring vad det var som hade hänt i den numer beryktade sekten, Knutbyförsamlingen.

Nu kan det tyckas att det som hände i Knutby var ett skräckexempel och som en del vill mena på det var unikt för vad som hände just där och som man därför menar inte har gått att uppbringa någon annanstans, i någon annan frikyrkoförsamling.

Men så här är och ligger det till.

Vid flertal tillällen på senare år har det sent om sider läckt ut uppgifter om vad både pastorer och predikanter haft för sig i skymundan utan att nån visste vad det var som pågick, åtminstone är det det man har ursäktat sig med att påstå att man inget visste när det så småningom inte gick att blunda för sanningen längre.

Här finns det så många exempel jag skulle kunna lyfta fram där man både från ledningens sida, men även från vanliga församlingsmedlemmar, i det längsta försökt tysta ner så att ingen utanför dess inre krets ska få veta vad som har hänt. Så för att nämna ett exempel ur den här stinkiga högen av otrohetsaffärer som pågått inom lyckta dörrar, så avslöjades det i kristen media för några år sen att själva pastorn på Livets ord, i mer än i ett och ett halvt år haft en intim relation med en kvinna som han bedrog sin fru tillsammans med.

Nu är det några år sen det hände, men det som kännetecknade hela den smutsiga affären var inte bara att det hade kunnat pågå under så lång tid som det hade gjort, utan och vad som inte är mindre häpnadsväckande är att man så länge lyckades med att hålla tyst om det. Det är nästan det som är det mest skrämmande av allt med det.

För ca 5 eller 6 år sen gick jag och min fru ur den församling vi hade tillhört. Det var inget enkelt beslut att fatta, än mindre var det förhastat beslut vi tog den dagen när vi till slut om sider lämnade den gemenskapen bakom oss. Men sen efter det att pastorn för den församling vi tillhört, varit noga med att tala om för oss och övriga församlingsmedlemmar, att hädanefter skulle det bli förbjudet att framställa några kritiska synpunkter eller andra typ av vad som de inom ledningen upplevde som besvärliga frågor, då kände vi att vi kunde gå ur därifrån med ett gott samvete.