Kyrka inifrån – En fråga inte bara för teologer.


Om man nån gång skulle ha turen på sin sida att man åtminstone får gå in och titta och se sig om i någon av våra så fina kyrkor som finns beläget i det här landet, så är det måhända inte den saligaste känsla som det går att uppbringa på insidan när man på tu man hand har satt ner sin fot där, men då har man i alla fall varit där. Men låt oss ponera att man åter inom kort öppnar upp våra kyrkor och kapell igen för visst antal besökare som tillåts fira gudstjänst tillsammans, låt oss säga att det rör sig om cirka 15 personer som får tillträde? Då finns det en fråga som jag tycker är mycket intressant, och som det inte endast är teologer förunnat att ge nåt svar på, men som i övrigt är få tycks som om det är vågar ställa rakt upp och ner, olch den lyder på följande sätt.

Är inte kyrkan då i första hand Guds verk? Det vill säga att det är Gud som i första hand håller sin vakande och beskyddande hand kring det som är uppbyggt i hans namn. Nu är jag själv inte teologiskt skolad, så att så vidare lärd inom det teologiska gebitet är jag av förklarliga skäl inte, men fråga är om man verkligen behöver vara det för att man på så vis ska ha en klarare och mer djupare förståelse kunskap om vem Gud är?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Citatet.


Söker vi efter den som är den mäktigaste krigaren, den som har störst arméer, den som vinner alla krigen? Tävlar vi om vem som är snabbast, vem som gör bäst karriär, vem som har flest likes i sociala medier, vem som är vackrast? Håller vi på med den tävlan, så kommer vi aldrig att upptäcka Guds makt! För Guds makt är annorlunda. – Roland Spjuth

Visst händer det att jag ber.


Påve Franciskus uppmanar alla att delta i bönerna för att få ett slut på den pandemi som plågar världen just nu. Han kallar det för en “maratonbön” som ska pågå under hela maj månad.https://www.dagen.se/nyheter/2021/05/02/paven-initierar-maratonbon-mot-coronap

Under en längre period, och nu talar vi om 2020, så gick det knappt en dag utan jag inte bad till Gud om ett gudomligt ingripande så att det blev ett slut på den här pandemin. Men allteftersom tiden har gått och fram till där vi befinner oss i dessa dagar, så är det alltmer sällan det händer att jag ber.

Jag tänker fortsätta att be.


Även om det så är med både skakiga händer, ibland till och med skakiga knän när jag är i bön, och dessutom med ett rörigt sinne där tankarna stundtals far fram och tillbaka, hit och dit utan att jag själv kan göra så mycket åt det, så tänker jag likväl oförtrutet fortsätta att be. Och om du vill att jag ska be för dig, så är det självklart att jag vill göra det. För jag tror att Gud hör bön.