Livet är en konstig grej.


Och som jag nog aldrig kommer att bli riktigt klok på, det oavsett om jag så skulle bli 100 år. Men om man nu överhuvudtaget får leva så länge att man skulle få uppleva denna så aktingsvärda ålder, så är det en bra bit fram tills dess för min personlig del. Dessutom tycker jag det är svårt nog som det redan är att fylla livet med vad som kallas, meningsfull sysselsättning.

En text som gjorde mig berörd och som jag läste för en stund sen, skriver, Jennifer Wegerup, några ord som jag tänkte här dela med mig av.

Njut av livet, medan ni har det. Äntligen öppnar allt igen, tid att börja leva fullt ut: dansa, älska, njuta till själ och kropp. Läs mer här! https://www.expressen.se/kronikorer/jennifer-wegerup/otacksamt-tanker-jag-vem-vill-ens-bli-hundra-ar/

Som de allra flesta känner till och som jag tämligen är övertygad att det finns många som känner igen de så välbekanta orden: När man är frisk ta då har man alla tänkbara, tusentals önskningar man vill ska infinna sig i ens liv och som man vill ska gå i uppfyllelse, men som när man däremot inte är frisk, liksom det jag själv kämpar med att försöka ta mig igenom, då har man bara en önskning.

Om den logik som inte finns – Eller vem gick på den blåsningen?


Inleder det här inlägget med ett citat hämtat från en artikel i Expressen.

”De rödgröna håller med Centerpartiets hjälp på att skapa en djupt rättsosäker lagstiftning där frågan om vem som ska få stanna i Sverige riskerar att bli en popularitetstävling.”https://www.expressen.se/ledare/s-och-mp-skapar-kaos-i-invandringspolitiken/

Nej, det är sannerligen ingen enkel sak att försöka förstå sig på den logik som inte finns, och som särskilt våra folkvalda politiker i dagens samhälle, i stort sett är i avsaknad av.

En annan sak och som inte har något att göra med ovanstående citat att göra, är detta som handlar om att fattiga penionärer i år skulle få sänkt skatt. Men det som ingen upplyste dem om var att i samma och korta stund de fick glädja sig åt att, nu kunde de slå på stort, kanske skulle de till och med kunna unna sig att köpa sig en bingolott en gång i månaden? Men det var i så fall något, och som det nu vid det här laget har börjat gå upp för hur den krassa verkligheten ser ut.

För hur göra och lösa statens finanser genom de pengar som sinar ut för att man har sänkt skatten? Jo, nämligen på följande sätt, detta genom att det man först gav med ena handen, det tar man sen igen genom att man sänker bostadsbidraget, för de som är i behov av det.

Om nån kan lyckas med att förklara den logiken för mig, då är jag idel öra. Men faktum är att jag begriper mig inte på ett dyft av det här.