Visst har man många gånger varit nära att ge upp.


När jag för två, kanske är det till och med för tre år sen, som jag efter att det hade gått flera års kamp mot sjukdomar och annat fysiskt lidande, vilket har kommit att sätta djupa sår i mitt inre, i samråd med psykiatrin, tillsist fick beskedet från Försäkringskassan om att de hade godkänt min ansökan om att jag i förtid, det vill säga innan det år jag ska fylla 65 år, att jag från och med det året fick sjukpension, så även om det naturligtsvis var med stor lättnad det kändes efter att jag hade fått det beskedet, så är det ändå med minst sagt kluvna känslor jag haft och burit med mig inombords sen dess.

För även, trots att jag mest kanske borde känna tacksamhet kring det beslutet, vilket jag till dags datum fortfarande inte fullt ut har landat i och som jag därför inte känner fullt ut i att jag kan vila i,så har tanken då och då ofta gjort sig påmind om att, en dag så har det vänt åt det andra hållet, så att jag åter kan ta klivet tillbaka ut mot den reguljära arbetsmarknaden igen.

Men om jag hade haft några som helst tankar och förhoppningar om att det en dag skulle bli till en ny verklighet, där allt det som sen tidigare hade raserats, inte minst gällande på det ekonomiska området för oss, vilket i sig är en ständig och ojämn kamp för oss att månad efter månad försöka få det att gå ihop för oss, och att vi åter hade fått möjlighet till att på nytt bygga upp allt det som sen tidigare hade slagits i spillror, med allt vad det innebär med att åter stå på en solid, stabil ekonomisk grund, utan att vi jämnt och ständigt skulle behöva tänka på att vända på vartenda öre, vilket är och känns nog så slitsamt när dagarna alltid är fler mot hur länge pengarna ska räcka till för det allra nödvändigaste under en månad.

Men som sagt, om det överhuvudtaget fanns några önskningar och förhoppningar om att en dag, förr eller senare, så kommer det att vända åt det andra hållet, det vill säga uppåt, så är nu bara att krasst inse att den verklighet man lever i, inte är den verklighet såsom man hade hoppats den skulle bli. Man måste ju vara realist och inse hur det faktum ens liv är bestämt till att det ska bli, inte minst efter de senaste månadernas turbulens kring vad som har hänt i mitt liv.