Redan från det att jag var endast 12 år ung, så rökte jag min första cigarett, det var med andra en tidig start jag fick i livet med denna så tunga last, och som det vid flertal tillfällen har visat sig att bli riktigt fri ifrån. För även fast jag mer än en gång hade tänkt mig att, nu så har jag väl ändå rökt min sista cigarett, så efter att det har gått ett tag så har jag börjat om på nytt igen, min dumskalle.
Det är ett synneligen svårt gift att bli fri ifrån, nikotinet, för hur mycket man än har intalat sig, precis som att det inte räckte med att man kände sig motiverad med att bli av med skiten, så har det haft en otrolig förmåga att på nåt sätt ändå bita sig kvar i kroppen, och så plötsligt sitter man där med en cigg i handen igen och drar i sig något som om det skulle förgylla ens liv, vilket naturligtsvis inte är sant.
Men om sanningen ska fram, sanningen är ju trots allt det enda man kan lita på, så är det väldigt lätt hänt att man hittar alla tänkbara ursäkter för när man har gett sig på det igen. Men så var det då det där med sanningen. För en sak som det inte går att komma ifrån, så visst har det ibland känts som ett väl fungerande surrogat när man har haft sina dippar i livet och inte mått så vidare bra själsligt. Kalla det gärna för en napp och som man så gärna tar till när man har känt behov av att det är något man behöver trösta sig med. Men det och som det inte går att bortse från gällande just den här ”nappen”, är att den är marinerad med en massa onyttiga saker, gift vill jag minnas att det kallas, och som i stället för att den gör något positivt med en, så bryter det sakta men säkert ner en.
Nu har jag inte rökt nån cigarett sen i fredags, så det är ju inte så många dagar sen, men så har jag så mycket annat nu och som motiverar mig till att jag nu förhoppningsvis har rökt min sista cigarett.
Dagar ur mitt liv 