På väg mot en mer hälsosammare livsstil.

Idag är det på dagen exakt 3 veckor sen jag senast rökte en cigarett. Så till skillnad mot en del andra som fritt och brett gav sina löften på nyårsafton om att, nu skulle man på allvar ta tag i sina laster genom att göra sig av med dem, så varför invänta till just den dagen på året, där många av oss ger löften om både det ena och det andra? Men karaktärssvaga så som många av oss är, så brukar det spricka rätt snabbt med det man har sagt.

Det är nog mest därför, och som jag för flera år sen sa nånting i stil om att. Det enda löfte jag hädanefter kommer att ge inför ett nytt år är att jag inte ger något löfte alls. Och det har fungerat bra så här långt. Just det här ordstävet med att, tala är silver men tiga är guld, passar rätt bra in i det sammanhanget.

Men så var det då just detta med att jag, återigen har slutat att röka. För om det finns nån som nu skulle vilja utropa nån mening med att, ” men det har vi ju hört förut”, så kan jag inte säga emot, detta för att det helt enkelt är sant, inget att hymla om med andra ord.

Så vad är det då som säger att de ska gå så mycket bättre den här gången, mot vad de tidigare har gjort när jag har sagt nåt om att jag ska sluta röka? För det är ju inte direkt en gång det handlar om att jag har kommit till korta, utan när de så har gått ett visst tag, vem om inte just jag är det som åter har börjat att röka igen, min dumskalle. Alltså har jag inte direkt oddsen på min sida, om man säger så, att det ska gå så mycket bättre den här gången.

Det positiva dock är att jag fram tills idag inte har rökt så mycket som en enda cigg de tre senaste veckorna. Onekligen en bra start, nu gäller det att jag håller i det också.

Det giftet är hädanefter inget för mig.

Redan från det att jag var endast 12 år ung, så rökte jag min första cigarett, det var med andra en tidig start jag fick i livet med denna så tunga last, och som det vid flertal tillfällen har visat sig att bli riktigt fri ifrån. För även fast jag mer än en gång hade tänkt mig att, nu så har jag väl ändå rökt min sista cigarett, så efter att det har gått ett tag så har jag börjat om på nytt igen, min dumskalle.

Det är ett synneligen svårt gift att bli fri ifrån, nikotinet, för hur mycket man än har intalat sig, precis som att det inte räckte med att man kände sig motiverad med att bli av med skiten, så har det haft en otrolig förmåga att på nåt sätt ändå bita sig kvar i kroppen, och så plötsligt sitter man där med en cigg i handen igen och drar i sig något som om det skulle förgylla ens liv, vilket naturligtsvis inte är sant.

Men om sanningen ska fram, sanningen är ju trots allt det enda man kan lita på, så är det väldigt lätt hänt att man hittar alla tänkbara ursäkter för när man har gett sig på det igen. Men så var det då det där med sanningen. För en sak som det inte går att komma ifrån, så visst har det ibland känts som ett väl fungerande surrogat när man har haft sina dippar i livet och inte mått så vidare bra själsligt. Kalla det gärna för en napp och som man så gärna tar till när man har känt behov av att det är något man behöver trösta sig med. Men det och som det inte går att bortse från gällande just den här ”nappen”, är att den är marinerad med en massa onyttiga saker, gift vill jag minnas att det kallas, och som i stället för att den gör något positivt med en, så bryter det sakta men säkert ner en.

Nu har jag inte rökt nån cigarett sen i fredags, så det är ju inte så många dagar sen, men så har jag så mycket annat nu och som motiverar mig till att jag nu förhoppningsvis har rökt min sista cigarett.