Veckan som gick för oss.


Den här veckan som gått har vi haft den stora glädjen där två av våra barnbarn har varit hemma hos oss några timmar, nästan varje dag. Och det är både kul och spännande på en och samma gång, men det är mycket jobb det för med sig för oss också, med alla de olika viljor vill som drar åt varsitt håll och som vill ha just sin vilja fram.

Så när den första snön för i år hade trillat ner över oss i början på veckan, så var det inte bara jag och min fru som gladde oss över att det äntligen såg ut att kunna bli riktig vinter nån gång också, även det här året. De små tyckte nog att det var ännu roligare.

Idag får vi dock klara oss på egen hand, utan att vi har något sällskap från några små barn som vi ska ta hand om, för idag har deras mormor lovat att ta hand om barnpassningen. Lycka till! Men det kommer säkert att gå bra.

Från med i nästa vecka börjar dock allvaret för dem igen. Skolstarten drar i och för sig inte igång sin verksamhet förrän 13 januari, men från och med på måndag är det fritids som ser till att de tar hand om den dagliga tillsynen av barnen, allt medans deras föräldrar under tiden befinner sig på sin respektive arbetsplats.

Livet ser alltså ut, åtminstone för en del, som att det nu åter går in i den fas, där de åter ska in i cirkeln och vandra, var och en på sitt håll, där man knappt hinner hämta andan mellan allt slit och alla de plikter som skall utföras under veckans gång, innan man har kommit fram till att det är helg igen.

Allt har sin tid.


Våra barnbarn har nu blivit så stora att den här typen av leksaker är inget som intresserar nån av dem längre. Nä, nu är det helt andra prylar som gäller för dom. Men det var kul så länge det varade. Det sägs att det är på sina barn det märks att man har blivit äldre. Vad ska man då inte säga om som nu när några av dem här småknattarna närmar sig och som nån som snart fyller 10 år? Ur led är tiden.

Bilden kan innehålla: inomhus