Kanske har jag gjort mitt?


Jag vet inte. Men när det gäller mitt skrivande så känns det nu som att jag har gjort mitt. Men eftersom man aldrig ska säga aldrig, så om det skulle bli så att jag en dag får förnyad inspiration till att återkomma till mitt skrivande, så får framtiden utvisa hur det blir med den saken. Så från och med idag kommer jag att vila från den verksamheten.

Mot nya mål.


Igår var det första dagen sen efter det att jag opererades som jag tog mig för genom att jag gav mig ut och gick en promenad. Nu blev det av förståeliga skäl ingen längre promenad den här gången, men det viktigaste var ändå att jag nu har kommit igång igen.

Och visst är det avkopplande när man kan strosa runt i naturen, helt i sin egen takt.

Det var då det.


Den 19 augusti hade jag skrivit så här på Facebook.

Idag gjorde jag min första träningsrunda i skogen sen efter jag fick det beskedet. Det gick rätt bra, och så hade jag tur med vädret också. Nu regnar det.

Men sen efter det har det inte hänt så mycket på den fronten, snarare inget alls faktiskt. Och så mycket har jag vid det här laget förstått, att oavsett hur mycket jag än längtar efter att komma igång igen, så gör sig inte kroppen nån större brådska till att läka ihop som den ska, det tar tid, lång tid.

Nu har dessutom hösten gjort sig starkt påmind på senare tid, med allt vad det nu innebär med vad som händer med alla tänkbara och otänkbara väderomslag och så vidare så här års. Men nu har vi ju, redan, kommit halvvägs in i september, så att… Det är bara resten kvar.