Tankar inför ett nytt år.


Nej, faktum är att jag har inte tänkt något alls på hur det kommande året kommer att bli.

Det jag däremot har funderat en del på är om jag även i fortsättningen ska lägga ner nån mer tid på skrivandet på den här bloggen, det lär märkas. Vi får se vad som händer, jag har inte bestämt för hur jag ska göra med den saken än.

Men en sak och som det går att slå fast redan nu, är att, om den här bloggen skulle försvinna bort från bloggsfären, så är det inte många som skulle märka någon skillnad, mot och om den i så fall skulle finnas kvar.

Men nu är det snart dags för oss lämna det här året bakom oss.. Tack och adios 2021!

Vad gör man när man blir besviken av människor?


Det finns nog inget som är så svårt att hantera som när det har hänt att människor har gjort en besviken.

Men som min så kloka fru sa när vi för en stund sen pratade med varann om den här saken. ” Jag tänker inte ge dem den glädjen genom att jag blir besviken för hur illa en del personer beter sig”.

Men självklart känns det även för hennes del också, när det är nån som har gjort en besviken, konstigt vore det annars. Vad som däremot kan förundra mig en smula är att när det gäller dessa människor som har gjort en besviken, så verkar det inte bättre än att det tycks som att de själva är omedveta om det de har ställt till med, åtminstone ger de skenbart intryck av att de inte bryr sig. ” Tjena Tony, hur är läget?” Den frågan har jag fått mer än en gång från nån som i genuin mening inte alls är intresserad av att få ett ärligt svar på den frågan. Men en vacker dag kanske jag säger som det är, men då vill det till att jag är på rätt humör för det, den dagen.

Julhelgen 2021


Dagen innan julafton kom min äldsta dotter, tillsammans med sina övriga familjemedlemmar hem till oss en stund. Det var det som kom att bli den här julens absoluta höjdpunkt, för vår del.

För sällan har vi blivit så positivt överraskade som vi blev när vi med stora ögon såg vad de gav till oss i julklapp. För aldrig hade vi kunnat drömma om att, inte ens i vår vildaste fantasi, att vi skulle få en TV av dem. Det är knappt vi tror det fortfarande är sant, men det är det. Att det dessutom är en smart TV det handlar om, vilket gör att vi numera även kan titta på det utbud Netflix har att erbjuda, men så är det den största gåvan vi någonsin har fått.

På själva julafton var det bara jag och min fru som tillbringade den tillsammans, övriga familjemedlemmar var och befann sig på annan ort nämligen.

Men tänk om man nån kunde lära sig att lägga band på sig så att man inte äter mer än vad man egentligen behöver för att bli mätt? Får väl skylla på det jag brukar göra, för trots allt är det jul bara en gång om året.

En liten julhälsning.


Imorgon har vi då kommit fram till den dag som så många har sett fram emot.. Eller? Men knappast gäller det för dem som inte har råd att fira jul, än mindre för dem som inte ens kan köpa några julklappar till sina barn.

Jag kommer aldrig att glömma en insändare jag läste i en tidning en gång. Det var en ensamstående mamma som skrev följande.

”Det enda jag kan ge mina barn på julafton är en tallrik med makaroner och fiskpinnar”. Det är så den krassa verkligheten ser ut för fler än den här kvinnan i Sverige. Det är hemskt att det ska behöva vara på det här viset. Jag önskar att jag hade haft ekonomi till att sträcka ut en hjälpande hand till dem som är så fattiga att de inte ens har råd med mamma scans köttbullar på självaste julafton, men saken är den att det kan jag inte. Inte för att vi är så eländigt fattiga som den kvinna, som enbart kunde erbjuda sina barn fiskpinnar och makaroner, vi har så vi klarar oss, men mycket mer än så är det inte.

Nu önskar jag er en god jul.

.

Det som en man aldrig ska tala.


Men om han ändå till syven gör det, det vill säga tala om hur man innerst inne mår, då ska han tala tyst om det. För det är väl så det är menat att det ska vara, eller hur?

Det här är något som då och då har gjort sig påmint i mina tankar och funderingar kring varför och hur det kommer sig att vi inte har kommit längre i vår bildning som människor i det tjugonde århundradet. Men och om det är något jag alltmer har kommit till insikt om så är det, att när man som man talar, eller som det i det här fallet handlar om, skriver om sin egen sårbarhet, om när man känner sig trasig på insidan, då är och blir man en väldig ointressant individ där den gängse uppfattningen tycks vara den, att det ska man behålla för sig själv utan någon som helst insyn från en annan människa. .

Jag har onekligen en hel del jag behöver fundera på nu ett tag framöver. Skriva eller inte skriva, det är frågan? Men oavsett vad som kommer att hända med den biten så har jag åtminstone lärt mig att en man kan göra en massa saker som han är intresserad av, men när det kommer till att skriva om sårbarhet, när livet har vänt in och ut på en, då är det inget man bör använda sig av det skrivna ordet till att vidare vara öppen om.

Grattis kvinnor, ni vann!

Snart vänder det mot ljusare tider.


Men huruvida det så att säga, i dubbel bemärkelse, vänder åt det andra hållet, det är något som vi vet mindre om, snarare inget alls, om vad som kommer att ske. Men och som det står skrivet, i Matteusevengeliet 6:14 – Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Tillfälligt avbrott i skrivandet.


Den som är bekant med hur en katt fungerar, vet också vilka friheter de brukar ta sig, detta utan att de inte först frågar om lov om det är ok att bete sig på det här viset. De har som bekant en viss förmåga, dessa katter, att fullständigt strunta i att, till exempel, inte bry sig om vart de lägger sig nånstans.