Nya prövningar.


Det var nätt och jämnt att jag hunnit med att återhämta mig, inte minst mentalt, från det jag gått igenom på senare tid, vilket har varit en nog så plågsam upplevelse, främst för mitt eget vidkommande men så även för min familj.

Så när man väl trodde och hoppades på att det hela nu skulle lugna ner sig, så ack vad jag misstog mig.

Igår fick jag nämligen ett brev från vårdcentralen där det stod att det är något som inte står rätt till med mina njurar, förhöjt kreatininvärde, var beskedet jag fick från dem. Men som det heter så kommer en olycka sällan ensam, tvärtom så är det som så ofta händer när saker och ting upprepar sig.

Senare på kvällen dök min dotter upp hos en stund. Hon blev inte så särskilt glad när jag berättade för henne om det här. Faktum är att hon blev tu topp rasande på mig, vilket förde med sig att hon under flera minuter gav mig en utställning där jag sällan har sett henne så arg och upprörde som hon var igår. Och jag förstår till fullo varför hon var så upprörd som hon var. För med tanke på hur illa jag skött mig under en ganska så lång tid tillbaka i tiden, där jag hellre har satt före att smaska i mig allt möjligt av som finns att uppbringa när vi har varit iväg och handlat, av både salt lakrits, chips och ostbågar, plus all den läsk som har runnit ner genom strupen, så förr eller senare händer det oundvikliga, vare sig man vill eller inte, att till slut blir det en reaktion på allt onyttigt man proppat i sig.

Men den här gången har jag bestämt mig för att ännu mer gå in för en betydligt mer hälsosammare livsföring mot vad som sen tidigare har gällt för mig. Klarar jag av det? Det vet jag inte, men vad har jag egentligen för alternativ?