BITTE ASSARMO: Hela kulturetablissemanget borde ha ställt sig på Lars Vilks sida


Men minns att det är inte de fega människorna som för sin tystnad är värda respekt, utan de vi likt Lars Wilks bör minnas,
är de och som gav sina liv för en god sak.

DET GODA SAMHÄLLET

Lars Vilks har gått bort. Det är lite svårt att greppa, kanske för att han levt under en fatwa så länge och ändå överlevt. Nyheten kom som en chock.

Jag kände inte Lars Vilks särskilt väl, men vi hade lite kontakt då och då. Jag tyckte om honom. Han var modig, rättfram och en gudabenådad konstnär. Men när nyheten om hans död nådde mig blev jag inte bara sorgsen över hans död utan i minst lika hög grad förbannad över hur fruktansvärt sviken han blev av stora delar av det svenska kulturetablissemanget.

Visa originalinlägg 612 fler ord

En god nyhet väl värd att dela med sig av.


När jag i fredags fick ta emot den så fantastisk goda nyheten om att jag blivit friskförklarad, så tog det en stund för mig innan jag hade kunnat ta in och fatta att det verkligen var sant. Men när det så hade gått en liten stund så fullständigt vällde känslorna fram inom mig, då jag både skrattade och samtidigt grät glädjetårar över det besked jag hade fått.

När det så hade gått ytterligare nån timme senare sa jag till min fru, att det här måste vi fira på något vis. Så strax därpå åkte vi iväg till den pizzeria som vi anser gör de godaste pizzorna här i stan. När vi så klev in genom deras dörrar befann jag mig mer eller mindre i ett euforiskt tillstånd, där det inte gick att ta fel på hur glad jag var.

Så när vi väl hade bestämt oss för vilken pizza vi ville ha, så passade jag samtidigt på att tala om för en av ägarna om det så positiva besked jag för en stund sen hade fått. Men så hände det sen en sak till, en fantastisk kul sak. För när jag och min fru hade slagit oss ner vid det bord där vi skulle äta, så kom det fram en ung tjej till oss, hon hade hört vad jag hade sagt till mannen, så nu ville hon komma fram och gratulera mig till vad som hade hänt. Gissa att det värmde gott i hjärtat.

Men nu slutar det inte med det här. För igår berättade min fru för mig om en annan kul sak som hade hänt sen efter vi hade varit där. Det som hade hänt var nämligen att det som jag hade berättat för dem om, det hade de sen delat och skrivit om på sitt Instagram. Naturligtsvis utan att nämna mitt namn, men håll med om att det var kul?

Så det här med när delad glädje blir dubbel glädje, det blir inte mycket bättre än så här.