Otrolig känsla att vara hel igen.


När jag igår fick brevet från Ryhovs sjukhus var det knappt jag vågade öppna brevet för att läsa vad som stod i det. Det kunde ju faktiskt ha varit ett helt annorlunda besked som stod att läsa i det, men nu gjorde det inte det. Den första känslan, vilket jag fortfarande knappt har tagit in än, var att, är det verkligen sant? Jo, men det var det. När det så hade gått ytterligare en liten stund, det var då som, inte bara glädjen, utan ännu mer var det känslan av att den här mardrömmen och som har kommit att prägla hela min vardag sen drygt en månad tillbaka i tiden, var en känsla av obeskrivlig lättnad som fullständigt sköljde över mig. Det kändes bokstavligt talat som ett reningsbad på insidan, där jag både skrattade och grät på en och samma gång.

Nu ska jag fortsätta att njuta av den här karamellen resten av den här dagen.