Livet är en konstig grej.


Och som jag nog aldrig kommer att bli riktigt klok på, det oavsett om jag så skulle bli 100 år. Men om man nu överhuvudtaget får leva så länge att man skulle få uppleva denna så aktingsvärda ålder, så är det en bra bit fram tills dess för min personlig del. Dessutom tycker jag det är svårt nog som det redan är att fylla livet med vad som kallas, meningsfull sysselsättning.

En text som gjorde mig berörd och som jag läste för en stund sen, skriver, Jennifer Wegerup, några ord som jag tänkte här dela med mig av.

Njut av livet, medan ni har det. Äntligen öppnar allt igen, tid att börja leva fullt ut: dansa, älska, njuta till själ och kropp. Läs mer här! https://www.expressen.se/kronikorer/jennifer-wegerup/otacksamt-tanker-jag-vem-vill-ens-bli-hundra-ar/

Som de allra flesta känner till och som jag tämligen är övertygad att det finns många som känner igen de så välbekanta orden: När man är frisk ta då har man alla tänkbara, tusentals önskningar man vill ska infinna sig i ens liv och som man vill ska gå i uppfyllelse, men som när man däremot inte är frisk, liksom det jag själv kämpar med att försöka ta mig igenom, då har man bara en önskning.