Det var då det.


Den 19 augusti hade jag skrivit så här på Facebook.

Idag gjorde jag min första träningsrunda i skogen sen efter jag fick det beskedet. Det gick rätt bra, och så hade jag tur med vädret också. Nu regnar det.

Men sen efter det har det inte hänt så mycket på den fronten, snarare inget alls faktiskt. Och så mycket har jag vid det här laget förstått, att oavsett hur mycket jag än längtar efter att komma igång igen, så gör sig inte kroppen nån större brådska till att läka ihop som den ska, det tar tid, lång tid.

Nu har dessutom hösten gjort sig starkt påmind på senare tid, med allt vad det nu innebär med vad som händer med alla tänkbara och otänkbara väderomslag och så vidare så här års. Men nu har vi ju, redan, kommit halvvägs in i september, så att… Det är bara resten kvar.