Dagar av återhämtning.


Sakta men säkert börjar det nu kännas som att det går åt rätt håll för mig, åtminstone när det gäller min psykiska hälsa, när det gäller den fysisk biten däremot så finns det betydligt mer att önska av på det området. Men med tanke på att jag hade, minst sagt, begränsade möjligheter till att röra på mig den första veckan efter operationen, och som alltså ägde rum den 1 september, så även fast det känns rätt trögstartat att komma igång igen, vilket mitt ben hela tiden påminner mig om och som jag fortfarande har ont i, så funkade det ändå rätt hyfsat när jag och frun tidigare idag var och handlade på Ica Maxi. Visserligen gick det rätt långsamt för mig när vi gick omkring i butiken, men vad annat kan man egentligen förvänta sig?

Imorgon har jag fått en tid till vårdcentralen, där jag ska träffa en distriktsköterska och som i sin tur ska ska ta bort stygnen på benet, så förhoppningsvis fortsätter det nu att gå i fortsatt rätt riktning.

Men så är det då detta med den tid av ovisshet som fortfarande ligger en viss tid framför. För hur det än är och hur det det faktum ligger till, så dröjer det ytterligare ett par veckor till, kanske till och med tre veckor till i värsta fall, innan jag har fått något besked från dem. Och jag skulle ljuga om jag påstod att det inte hade nån slags inverkan på mitt humör. Det har det.