Fri från knark, men hur gick det sen?


Det var nån gång hösten år 1979 som jag var så illa sargad av mitt drogmissbruk, att när sen den totala vändpunkten kom, detta efter att en närstående person till mig hade tagit med mig till ett ställe som drevs i kristen regi, nämligen LP-Stiftelsen, som det sen kom sig att jag blev kristen. En del har kallat det för att det var min flykt från verkligheten, men det uttalandet får stå för dem. Själv nöjer jag mig med känslan över att jag hade kommit hem, och det räcker för mig.

Men redan året därpå var jag åter tillbaks i gamla gängor igen. Men för att göra en lång historia kort så var det som sedermera ledde fram till att jag lämnade Göteborg bakom mig. När vi senare och längre fram hade kommit fram till nyårshelgen 1981/82, som jag för övrigt tillbringade tillsammans med några vänner strax utanför Stockholm, så var det då jag fick en nystart med att leva mitt liv som en kristen.

Men och som det har visat sig har det gått allt annat än spikrakt framåt på den vägen sen dess, det har onekligen runnit en hel del vatten under broarna sen jag tog mina första staplande steg i tron. Och om det inte har varit för att jag har haft mina mörka stunder där jag har tvivlat på både det ena och det andra gällande sanningshalten i det kristna budskapet, så är det inte mycket till hjälp och stöd från de och som en del så gärna vill kalla för familjen, rörande de här sammanhangen jag har fått och som har lyft upp mig när jag kört ner i diket.

Och så här har det till större delen av åren sett ut i mitt liv sen efter det att jag fick min nystart i den kristna tron 1982. Sanningen är att fram till dags datum finns det ingen person än idag jag betraktar som en nära vän tilll mig och som liksom mig själv är kristen. Och det är något som jag ofta har upplevt som något mycket smärtsamt.

När och sen efter det att pandemin slog till, så har vi sen dess haft ännu mindre kontakt med andra kristna, vilket inte var så ofta det hände även innan allt slog igen.

Det här har naturligtsvis fått mig att fundera på en massa saker, som till exempel det här. För eftersom det nu har förhållit sig på så vis att att vi inte, förutom vid ett tillfälle det var nån gång i våras förra året som vi hade bjudit hem några vänner till oss som är kristna, men sen efter det att de hade varit hemma hos oss har vi inte hört ett ljud från dem, och ingen annan heller för den delen..

Det här gör att man sammantaget funderar på att när det inte fungerar nu, vad är det då som säger att det ska fungera så mycket bättre sen, den dagen när allt det här är över?