Snö i maj och livet är…


Den här veckan kommer det att bli riktigt kylslaget väder. Vissa dagar kommer det till och med att sjunka ner mot noll grader, det är nästan man önskar att ska komma en del snö också, skit samma liksom, för min del känns det som att inte spelar nån roll.

För hur det än är och när allt kommer omkring, vilket är ofrånkomligt vid det här laget, så känns det som sagt att det är inte mycket längre som kan få mig på gott humör.

Men samtidigt är det på inget sätt nått nytt det här med år som planlöst försvinner bort utan att det inte finns någon som helst mening med att tiden försvinner bort, jag har varit med om det förr, så jag vet hur det känns.

Minns till exempel de förfärliga åren på 90-talet, jag var då i 30-års åldern, således borde de ha varit de år då jag stod på absolut topp i mitt liv, mina bästa år, men så blev det inte. I stället blev det mina värsta år.

Någon annan ville nämligen något helt annat med mitt liv, än vad jag hade tänkt och hoppast på att det skulle bli.

Allt hade börjat med att den kvinna jag då var gift med, från 1982-1991, lämnade mig, hon blev nämligen kär i en annan man. Och innan jag visste ordet av så satt jag där plötsligt i en liten äcklig lägenhet som var på 1 rum och kokvrå, i en liten unken håla, som låg några mil bort från där vi hade bott i vårt hus.. Det var onekligen en konstig känsla att från en dag till en annan förlora inte bara min familj, utan i samma veva blev jag dessutom av med mitt jobb också. Snacka om ketchupeffekt! Allt, precis allt hände inom ramarna av några månader på en och samma gång.

Faktum är det de tog mig inte mindre än upp emot 5 år innan jag ens hade kvicknat till efter de händelserna. Och då befann vi oss ungefär halvvägs genom 90-talet.

Och hur mycket jag än slet livet ur mig för att komma igen, för med tanke på att jag då fortfarande var så ung som jag var, så skulle det säkert ordna sig med både det ena och det andra, det var jag övertygad om att det skulle göra.

Men allteftersom åren gick, så, helt plötsligt hade 90-talet tagit slut. För min del är 90-talet ett enda stort svart hål. Det var år som stals ifrån mig. Och nu händer det alltså igen. Inte dock på så vis att historien upprepar sig på precis lika idiotiskt och meningslöst sätt som det gjorde då, men finns det mycket likheter med den perioden i mitt liv och som det är nu.