Vem är Daniel Berner?


Följande rader och som jag strax kommer att citera, stod häromdan att läsa om i lokaltidningen.

Försvarade afghaner – Daniel Berner fick fly hemmet från hot: ”Det är min plikt att fortsätta”

Och så det här.

När Daniel Berner som ordförande i föreningen Kvar i Vetlanda talade om ensamkommandes rädsla för hot efter knivattacken i Vetlanda blev han själv utsatt för både hat och hot.

Här länk till den artikeln. https://www.vetlandaposten.se/artikel/forsvarade-afghaner-daniel-berner-fick-fly-hemmet-fran-hot-det-ar-min-plikt-att-fortsatta

Det jag först av allt, och som jag noga vill understryka vikten av när något sånt här händer är att, det går inte nog att uttrycka den avsky och avståndstagande som både jag och fler med mig känner över de hot som har riktats mot, Daniel Berger, och hans familj, detta efter att han i media hade uttalat sig om att han inte kunde ha någon som helst förståelse för den ilska och förtvivlan många känner, och som han därför är rädd för att personer, i det här fallet övriga invandrare som bor i Vetlanda, men som inte har någon vidare koppling till gärningsmannen, skall råka illa ut, på grund av det illdåd han gjort sig skyldig till.

Själv tycker jag det var både klumpigt och olyckligt att, D B, uttalade sig på just det viset. Inte minst var det extra känsligt också av den främsta anledningen till att, innan vi som bor här i den här stan, hade hunnit smälta och ta in vad som hade hänt, så gjorde han alltså detta uttalande, där han, och som man lätt får intryck av vad han menade, att den oro han känner för att hans vänner från Afghanistan, eventuellt skulle råka illa ut, den oron är också något vi måste ställa, och som står i bjärt kontrast till den oro och ängslan han känner kring när det gäller övriga Vetlandabor, för när det alla oss andra, så har han inte med ett ord nämnt den oro och fruktan många känner inom sig efter vad som hände i Vetlanda den 3:e mars.

Och det tycker jag är mycket märkligt. Varför nämns det inget om dem i det här sammanhanget? Eller är det kanske som så att är man av svensk etnicitet, då räknas man inte med, utan istället och vad som händer är att man betraktas som vore man en främling, detta i sitt eget land, där man både blev född och växte upp.

Var nånstans finns logiken i det resonemanget?

Men nu är detta inte på något sätt en ny företeelse, gällande den samhällsutveckling som har skett på senare år. För där man hade förväntat sig och som det borde ligga till att vara, om de eller den brottsoffer som har råkat illa ut, och som en självklar följd av där man har råkar illa ut, får allt tänkbart stöd och vård från samhällets sida som det står i dens makt att bidra med, så är det tydligt att det har skett ett paradimskifte i samhället kring vem det är som det faktum egentligen är offer och vem som inte är det.

Dessvärre är det här ett synsätt som även har kommit att sätta prägel på svenskt rättsväsende på senare år. Är det kanske till och med inte så illa ställt att det är en ny praxis som nu gör sig gällande för rättssystemet, där man, så att säga, byter plats på förövare och brottsoffer? Men vad händer och vad får det då för följder, inte minst på¨sikt, för rättvisan när urholkas på det här viset? Och som allmänheten känner att man inte har något förtroende för.

Och om det nu är så att, vilket det idag känns som om det är åt det hållet idag vindarna blåser, där rättsväsendet misslyckas med det de finns till för, att skipa rättvisa, vem är då den som dömer den som har tagit lagen i egna händer?