Imorgon är det en annan dag – Vi glömmer inte vad som hände i Vetlanda


Men det är inte vilken dag som helst det handlar om. För i morgon är det på dagen två veckor sedan det så fruktansvärda inträffade i, lilla Vetlanda, för den är inte så stor den här staden, då 7 personer blev allvarligt skadade av den man som, helt oprovocerat gick till angrepp mot dem med kniv i högsta hugg.

Självklart blev vi som är bosatta här, som en direkt konsekvens av vad som hade hänt, mer eller mindre lamslagna av skräck när vi fick reda på vad som hade hänt. Till idags datum råder det inget som helst tvivel om att, och som jag skulle vilja påstå, att det är en chockartad stämning som fortfarande råder bland de flesta Vetlandaborna.

Så sent som idag var Sveriges Radio på plats där man i den centrala delen av stan gjorde ett reportage från Vetlanda.Programmet i sin helhet kan du lyssna på via den här länken. https://sverigesradio.se/avsnitt/1689042?fbclid=IwAR2gUWts1IhPDD_VmacDrWrCkbcosh344MAU-Px0aBwClKS9pQ0X_V8k4W8

Här några reaktioner från några Vetlandabor.

 Det är lite overkligt och skrämmande, jag känner att vi är en stad som får hålla ihop nu, säger Maria Jensmark.

– Det är fruktansvärt att det händer så nära inpå, det kan så klart lika gärna hända här som i en storstad, men när det kommer så nära så blir det på ett annat sätt och det är fruktansvärt, säger Ulrika Lövfors.

jhttps://www.vetlandaposten.se/artikel/vetlandaborna-dagen-efter-vansinnesdadet-kande-en-tomhet-nar-jag-vaknade-imorse

Det här är ett öppet och tydligt sår som behöver läkas, men det kommer att ta tid.

Och så här skrev, en kvinna, i den grupp jag hade startat på Facebook, den 3:e mars. Det här är vad hon skrev för bara en liten stund sen. Men vem är den som finns och som tar hennes rädsla på absolut största allvar?


Jag vågar inte gå på stationen om kvällarna, droger och alkohol folk som har kniv och är traumatiserade, livsfarligt gör det måste vara bevakning hela tiden, folk är inte trygga. Blev själv drabbad av en galen utlänning i mitt hem. Alltid varit ett bottenskrap i Vetlanda med alkisar och tvivelaktiga människor. I det gamla stationshuset var det spyor och allt möjligt det låstes igen för allmänheten. Likaså Bibliotekets toaletter är ofta igenbommade. Gick in med en alkis på biblioteket en gång för att jag hoppades ordningsvakter ta han, inget hände, typiskt Vetlanda. Tar man inte tag i problemen kommer fler hemskheter hända här tyvärr 🥲

När man insett att de bästa åren ligger bakom.


Då är det kanske lika bra att man för gott tackar för sig och säger, hej då, till livet? Jag vet inte faktiskt. Jag är skeptisk.

Men att må nu och som jag har gjort ett tag, då känns det inte så vidare spännande och intressant att söka ta reda vad som finns bakom nästa hörn av livet. Det skulle i så fall vara om man gör, så att säga, en cover på sig själv, där man liksom kör hela den här grejen med vad som kallas för livet i repris.

Nej, förresten, tror jag skiter i det. Dessutom har jag gjort och begått så mycket tabbar och misstag i mitt liv att det både räcker och blir över, så det där med att köra nånting i repris, det får nog vänta. Men det där som en del pratar om, att vara nyfiken på livet. Jaa, hmm… Kanske är något man skulle ta sig en mer funderare över, innan något annat, eller en viss annan har hunnit före.

Men allt har jag dock inte misslyckats med, även om det ofta kan kännas att det är på just det viset saker och ting förhåller sig, när jag nu skall försöka göra nån slags sammanfattning av mitt liv, fram till dagens datum. Jag är trots allt far till två, numera vuxna döttrar och som jag älskar av hela mitt hjärta, och som jag är mycket stolt över. Jag är gift med en underbar kvinna, som är det absolut bästa man kan både önska och tänka av att få vara tillsammans med henne.

Utan henne är jag absolut ingenting! Jo, en nolla.