Ynkedom bortom all sans och förnuft när brottsoffren glöms bort.


När Daniel Berner, ordförande i föreningen Kvar i Vetlanda, fick frågan. I vilken utsträckning har du förståelse för att dåden i Vetlanda väcker flyktingkritiska reaktioner? Svarar han så här. ” Jag kan nog inte ha någon förståelse för det. Märk väl här att inte med ett ord nämner Berner någon som helst sympati med gärningsmannens offer och kring det som har hänt i Vetlanda. Det här är en sån ynkedom att det gör det praktiskt taget omöjligt att ha vidare förtroende för Krav, hädanefter. Här är artikeln i sin helhet. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/garningsmannens-ursprung-som-afghansk-flykting-vacker-kanslor

För det som nu händer är precis det som inte får hända, men ändå är det just precis det som har hänt.

För var finns då all den sympati, empati och förståelse för brottsoffren i det här sammanhanget kan man fråga sig? Och som man kan tycka borde vara en självklarhet för att inte de nu glöms bort. Utan istället och vad som alltså händer, så riktas all uppmärksamhet mot de som man från de här föreningen är rädda för att de skall utsättas för hämndreaktioner. Det är alltså där man vill lägga sitt fokus och lägga ner sin energi på, de som däremot råkade illa ut, de tycks de inte alls vara intresserade över att det finns nån mening att de ska bry sig om.

Personligen är jag samtidigt av den bestämda uppfattningen att när och vad som nu har hänt, då ska man vara mycket försiktig med att man så att säga, drar alla över en och samma kam, inte minst när något så fruktansvärt som nyligen har inträffat. Stigmatisering mot vem än det så må vara, för sällan, snarare aldrig något positivt med sig.

Och så här skrev en vän till mig gällande just den här problematiken, tidigare idag.

Samtidigt måste man tänka på att alla är inte såna, det är packet som syns.Två kollegor och vänner till mig, som är just från Afghanistan, vill inte medverka pga att de skäms och mår dåligt just för att den idiot (ja), är just afghan.Dessa två personer är bland de snällaste jag vet, de sitter nu och mår och dåligt och skäms, för en IDIOT.”

Men det som Daniel Berner har gjort sig skyldig till genom sitt så osmakliga uttalande är att han mer eller mindre hånar och uttrycker förakt mot de som allra mest och störst hade varit i behov av både omtanke och allt i övrigt tänkbart stöd de kan erbjudas, i deras så nu så oerhörda traumatiska livssituation. Och det är mycket allvarligt!