Nu blir det fortsatt samtalsterapi.


Idag har jag haft ett mycket bra och förtroende samtal med en ST-läkare inom psykiatrin, och som pågick under en timmas tid. Det var i sanning ett mycket välbehövligt och inte minst givande samtal jag hade, och som det nu är meningen att vi ska bygga vidare på framöver.

Det var ju som så att år 2015 så hände till sist det oundvikliga, detta efter att vi i flertal år hade gått i genom mycket svåra prövningar, min fru och jag tillsammans, vilket bland annat vad som hade hänt, var att en närstående person i vår familj hade tagit livet av sig, plus en massa andra obehagliga upplevelser som hände under en viss period, vilket som har satt djupa sår i vår inre människa, så är det knapp jag själv begriper mig på att vi idag mår som vi gör.

Så att det som hände när jag sen gick in i väggen så det small om det, vilket jag i tidigare inlägg har skrivit om här om vad som då hände, det var egentligen inget annat än att det som då hände var att psyket tog ut sin rätt och som därför kraftigt reagerade på all den skit som hade slagit och inträffat mot oss. Det som senare kom att hända var efter det att jag hade haft samtal med en psykolog, var att jag blev ställd under medicinering, vilket skulle visa sig ha bra effekt på min själsliga hälsa, som då var rent undermålig.

Sakteligen började jag efter ett tag få fast mark under mina fötter och må rätt så hyfsat, igen.

Men den största märkbara skillnaden hur det idag märks på hur jag mår, mot hur jag då mådde och hur illa ställt det då var, var att då befann jag i ett så djupt tillstånd, fullständigt uppslukad, av ett inre mörker att det var knappt att ens min fru nådde fram till mig. Idag kan vi ändå prata med varann på förtroendeingivande sätt, detta utan att vi i egentlig sak har några större svårigheter att klara av att kommunicera med varandra.

Det som sen dess har hänt är att i dagsläget står jag inte längre under någon medicinsk behandling, vilket jag för något år sen avslutade med. Men det jag däremot fortfarande måste kämpa med, så är det mitt humör och som det ibland händer att jag kan få rejäla svackor med, men något liknande i den avgrund jag hamnade i för 6 år sen, vilket jag idag bara har fragmentariska bilder och minnen från hur det då var, men riktigt så djupt ner i källaren som jag då hamnade, riktigt så långt har det inte gått än.

Samtidigt känner jag stor tacksamhet till att den här hjälpen finns, och att de inte har glömt bort mig.

En kommentar på “Nu blir det fortsatt samtalsterapi.

  1. Vägen upp från det mörka är den jobbigaste. Har aldrig tillåtit mig att gå in i väggen men meditation har alltid hjälpt mig i svåra stunder. Vad som knäcker en vet man aldrig, så kämpa på.

    Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s