Citatet – I dödens närhet


När man vet att ens dagar är räknade blir varje ny dag med någorlunda hälsa en gåva av ren nåd.—  Niklas Piensohohttps://www.dagen.se/ledare/gastkronikor/2021/01/13/i-dodens-narhet-blir-livet-som-mest-vardefullt/

Men det Niklas Piensoho skriver mer utförligt i det inlägget, är ord och som jag funderar på är något vi på sin höjd reflekterar över när livet så hastigt försvinner.

Så återigen citerar jag vad han skrev.

”Jag kommer att se mina medmänniskor med nya ögon när jag vet att vi bara är pilgrimer på genomresa i den här världen. Min benägenhet att förlåta, att göra upp oförrätter och att ha överseende kommer att öka väsentligt inför tanken på min egen och mina medmänniskors förestående död. Ägnar jag min tid åt det som är viktigt? Blir jag upprörd för struntsaker? Borde jag prioritera om i mitt liv?”

Inte en helt vanlig dag.


Idag klev jag ur sängen strax innan klockan var 10 på morgonen. Det är sällan jag brukar gå upp tidigare än så nu för tiden. Men idag var det alltså jag som var först upp av oss, och som därför fixade iordning frukosten åt oss. Nu tror jag faktiskt att det är jag som leder, för om jag inte helt misstar mig så var det jag som fixade fram frukosten till oss, både i lördags och i söndags som var, men eftersom det brukar vara hon som för det mesta lagar ihop det vi äter till middag, så kan man väl säga att det jämnar ut sig, antar jag.

Idag åker granen ut. Inte för att vi brukar vara så petiga med att vänta med att kasta ut den, och som många följer en viss tradition av att göra just idag, men just för att vi aldrig har haft en sådan gran som har barrat så lite som den här har gjort, så varför skall man då behöva göra sig av med den när den ändå inte skräpar ner en massa i onödan?