I den källaren finns det inget ljus.


När man väl nån gång har varit med om när man liksom dras ner på mot bottens djup, där det enda som man ser är mörker utan att det lyser upp nånstans och som visar vart vägen ska gå som leder en ur det mörkret, så är det frågan om där det rör sig om dagar, veckor, månader, ja, till och med kanske upp till flera år innan man åter har hamnat där igen.

Det är märkligt det där hur saker och ting och som man tidigare har gått igenom i sitt liv så gärna vill återvända och komma tillbaka till en igen. Det är som när man kastar iväg en boomerang, den kommer alltid tillbaka i retur, det förutsatt man inte är rakt igenom usel på att hantera hur det ska gå till när man kastat iväg den.

Så det som hände mig inatt kom kanske inte som nån direkt överraskning för mig vad som då hände. Jag hade precis tittat färdigt på en film, det var Gudfadern, och som gick på Tv12. Den slutade rätt sent, klockan var strax efter 00:35 när filmen var slut. Det var ungefär just då som jag då drabbades av en gastkramande panikångest, och som sen så höll det på så en stund fram till att jag hade gått och lagt mig i vår säng.

Ibland har jag känt som att det liksom har smygit sig på när jag varit på väg att sjunka mot botten, men så var det inte den här gången. Den här gången slog det till med en sådan kraft att för en stund kändes det som att, och som jag tänkte, nu är jag på väg att förlora förståndet. Men om det nu skulle finnas något positivt med om något sådant skulle inträffa, så är det i så fall att man inte vet och är själv medveten om när det händer. Plötsligt så händer det bara!

Igår läste jag om att det i Stockholmsregionen, där har man haft 0 soltimmar fram tills igår i december. Men faktum är att där vi är bosatta, i de mörka skogarna i Småland, så har det varit minst sagt sparsamt med den stund då de det har behagat för solen att titta fram genom de förtäckta och så mörka molnen även här. Och inte ser det så mycket bättre ut på sikt heller. Tvärtom. För som när jag igår tittade på 10-dygnsprognos för hur vädret kommer att se ut för ett bra tag framöver, så ser det inte bättre ut än att det här är något som vi får dras med.

Så självklart är det ofrånkomligt att för eller senare så sätter sig det på ens humör och hur man mår, konstigt vore det väl annars? Men det är naturligtvis inte hela förklaringen till att jag nu mår som jag gör, det vore en allt för enkel och simpel förklaring till det hela.

4 kommentarer på “I den källaren finns det inget ljus.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s