Det finns alltid dom som har det värre.


Det var nån gång igår eftermiddag som det plötsligt blev precis nattsvart på insidan av mig, det kändes inte alls kul. Så för att försöka göra nånting åt att mitt humör och som det för en stund såg ut att bli där jag inte visste hur jag skulle bemästra mitt humör, utan att min fru tyckte jag blev för odräglig att vistas i min närhet, så drog vi strax därpå och köpte oss varsin påse med lösgodis. Det skulle sen visa sig ha bra effekt på hur jag hade mått strax dessförinnan. Kvällen löpte sen på bra utan några dramatiska humörsvängningar från min sida, lugnet hade åter infunnit sig. Precis som för de allra flesta, för inte finns det väl nån som är opåverkad och som inte känner stark olust för det som nu hänger över oss som en ständig påminnelse om att vi när som helst kan bli drabbade av den här farsoten, så ser jag inget konstigt i att man stundom mår och känner sig som man gör.