När Facebook får bestämma.


Då kan följande hända. Det här var vad som sidan. Love and hope skrev på sin Facebook-sida för några dagar sen, och som jag här publicerar i sin helhet.

Love and Hope 

 · I förmiddags fick vår medarbetare Jonatan Alfven information från Facebook att de kan stänga ner hela hans konto. Jonatan har nästan 90,000 följare och informerar, utifrån offentliga handlingar, om dömda våldtäktsmän. Nu har Facebook begränsat hans konto och gjort det omöjligt för honom att skriva inlägg och kommunicera på 24 timmar. Utan möjlighet att överklaga plockade även Facebook bort hans senaste inlägg om en pedofil som dömdes i onsdags för över 200 våldtäkter på ett 1-2 årigt barn. Jonatan skrev om hur hovrätten sänkte mannens straff, hur han fick straffrabatter och att resultatet blev en veckas fängelse per brott han begått. Inlägget hade flera tusen delningar och nått ut till nästan 500,000 konton.Trots att Jonatan följer svensk lag hotas han nu av Facebook att få hela kontot bortplockat. Anledningen är en massanmälning, troligtvis från sexualförbrytare, som försöker tysta och censurera offrens berättelser.Jonatan hälsar att vi behöver fortsätta enas i kampen mot sexualförbrytare. Vi behöver mobilisera oss, föra ut de utsattas röster och protestera mot ansvariga makthavare. Det är en kamp om människors liv och vi får inte backa en centimeter. Låt oss fortsätta kämpa.Sprid gärna inlägget – Alla mot våldtäktsmännen! https://www.facebook.com/loveandhopesweden/

Vardagslunk.


För en stund sen kom jag in efter ha varit ute och gått min numera dagliga promenad. Men idag kändes det riktigt segt i kroppen när jag knallade omkring i ett skogsområde, och som inte ligger så långt bort från där vi bor. Inte alls konstigt, för med tanke på att det återigen har börjat strula med nattsömnen för mig, inatt låg jag vaken till när uret visade på kring 04:30, då blir det svårt att få ut det av vad man annars hade velat önska av hur mycket det går att pressa sig själv.

Varför skall man lägga locket på när det är som det är?


Det är många människor som nu mår dåligt i dessa tider, en del mår riktigt skit faktiskt. Men där det finns dem som fritt, utan att man inte förställer sig och låtsas som allt är frid och fröjd, och där man obehindrat ger utlopp för sina känslor, och som för att ge ett exempel ur mängden kring vad en person skrev på Twitter igår.


charlie@minkanal
·Känner mig covid-deprimerad. Det kommer aldrig att ta slut. Det tar aldrig slut. Och även om det tar slut kommer restriktionerna aldrig ta slut. Idag tänkte jag, kanske regeringen vill att jag ska ta livet av mig. Då smittar jag definitivt ingen.

Så finns det då dem som istället väljer att tiga om hur man mår. Men det är naturligtsvis upp till var och en, hur man vill göra med den saken.

Själv tillhör jag dock inte den kategori av personer som väljer att behålla allt inombords, för som när det gäller all den frustration, ibland går det över till att jag känner mig, inte bara uppgiven, utan också arg och inte så lite irrterad heller, över allt det som ingen av oss kan påverka eller ens kunna förmå oss att vi kan göra nånting åt, så är det i det närmaste en befrielse när man kan använda sig av till buds stående medel, genom att man använder sig av de livlinor som finns tillhands.

För ibland hjälper det faktiskt att man skriver av sig en stund. Och det är nog det som man får anse vara den bästa självhjälpen i en tid som den här.

Nu är siktet inställt på bättre hälsa.


Under större delen av den vinter och som vi snart lämnar bakom oss, så har det varit dålig ställt med fysisk aktivitet från min sida. Men det är nu meningen att det ska bli ändring på. Så i förra veckan drog jag igång med att åter igen få fart på döfläsket.

Konditionen är inget jag kan skryta med, fråga är om det till och med inte är så illa ställt att den adrig har varit så undermålig som den är nu. Det är så jag skäms över mig själv, ärligt talat.

Så det jag nu inledningsvis har startat med, är att jag varje dag går en sträcka som ligger på strax över 5 kilometer. Men på sikt både jag hoppas och räknar med att jag ska få igång träningen så att jag även ska skall komma igång med löpträning också, men där är jag inte riktigt än.

Det dummaste jag har gjort i hela mitt liv.


Om jag skall räkna upp alla de misstag och dumheter jag gjort mig skyldig till fram till i dessa dagar, då blir det svårt att få ner det på några korta rader i ett blogginlägg. Snarare är det praktiskt taget en omöjlig uppgift att sammanfatta det så här. Kanske skulle jag rentav skriva en bok om det istället?

Men om jag istället ska rangordna det efter allt det som jag önskar att det aldrig hade hänt, då blir det genast mycket enklare att få ihop det hela.

Men eftersom det allt som ofta förhåller sig på så vis att det är genom sina misstag man lär sig, finns det nån bättre skola än det? Så är det likväl ingen garanti för att det misstaget man vid nåt tillfälle begick, det har också en viss benägenhet att inom viss tid så händer det så konstiga att det återigen råkar inträffa.

Nån som känner igen sig?

Dock har jag insett att har man väl en gång störtat ut med en båge utför en massa trappor, vilket vad det var som hände mig när jag var 15 år, varpå jag slog mig sönder och samman, och sedermera fick föras i ambulans till sjukhus för att bli omhändertagen där ett tag, då aktar man sig noga för att inte upprepa den bedriften, eller vad man nu ska kalla det för, bland de mest idiotiska handlingar man har gjort i sitt liv.

Några år senare hände det så olyckliga att en av mina bästa kompisar körde ihjäl sig, det glömmer jag aldrig så länge jag lever.